Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banbrytare och förgrunds figurer
officer. Hon kunde tala, sjunga, spela och skriva — hennes rapporter i
Stridsropet tillhöra det originellaste och bästa i dess rapportspalter,
och hon skrev flera ännu kända och sjungna sånger. Hon var full av
idéer, liv och hänförelse och vann stor framgång i allt sitt arbete.
Nuvarande major Hanna Andersson var den första svenska
frälsningssoldat som blev officer. Hon föddes år 1858 i Rasbo socken utanför
Uppsala. Aderton år gammal blev hon frälst, kom till Stockholm 1881
och besökte det första armémötet nyårsdagen 1883. Några dagar senare
anmälde hon sig till rekryt och blev, såsom flerårigt Guds barn, genast
satt att taga vård om och besöka nyfrälsta. Några månader senare bad
major Ouchterlony under en kaffefest att få tala vid Hanna Andersson.
Följande samtal utspann sig:
»Hör du, är du redo att resa till Göteborg i morgon bittida?»
»Nej, det är jag inte.»
»Ja, du skall få betänketid till om onsdag.»
Sagda dag satt Hanna Andersson som kadett på göteborgståget. Och
nu började en tid av kamp och strid, av försakelse och möda men också
av härlig seger för Guds rikssak. I Göteborg var det fattigt. »Men»,
säger majoren på tal därom, »lyckligtvis kunde man få en skovel sill för
2 öre. Och så voro vännerna snälla mot oss. En dag hade jag varit ute
och fått sill, potatis och äpplen i en stor papperspåse. Det regnade hårt,
men en stark blåst hindrade mig att ha paraplyen öppen. Mitt framför
en polis, som jag passerade, gick botten ur påsen, och sill och potatis
och äpplen hamnade i rännstenen. Polisen, som brukade tjänstgöra vid
våra möten, kunde inte låta bli att skratta. Vad var att göra? Jo, jag
stoppade helt enkelt håvorna i paraplyn. — ’Bättre brödlös än rådlös’,
sade polisen. Och jag fortsatte hem med mitt matförråd.» Det var
emellertid inte bara fattigt, fridstörarna voro också bråkiga. Men Hanna
Andersson hade gott handlag med bråkmakarna. Det fick hon ofta tillfälle
att bevisa, särskilt då hon år 1887 kom som kapten till Malmö, sedan
hon dessförinnan fört befälet över Stockholm I, Göteborg I och Visby
samt en tid tjänstgjort vid högkvarteret. I slutet av år 1887 öppnade
Hanna Andersson Karlstads kår, varom berättats i ett tidigare kapitel.
Hennes sista kårförordnande blev Eskilstuna, som hon öppnade 1891,
och därom är även förut berättat. Efter förordnanden vid högkvarteret
och sedan hon några år varit husmor på vilohemmet i Rönninge,
pensionerades major Andersson år 1908.
Hanna Andersson var i sin fulla styrkas dagar en kraftkvinna av för-
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
