Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Staten att helt eller delvis hjälpa till vid
startandet av en industri, som ansetts behövlig för att
göra landet oberoende av importen, har man, så
snart denna tillverkning kommit igång och visat
sig ekonomiskt bärkraftig, överlåtit densamma till
privata företagare. I stort sett har Staten endast
behållit vad som varit direkt förbundet med
tillverkning för landets försvar samt utrustning för
armén och flottan.
Staten har emellertid i Japan kanske mer än
annorstädes förstått att direkt och indirekt på ett
praktiskt sätt uppmuntra landets industri, och
resultatet av dess aldrig svikande intresse är, att
Japan idag är i stånd att till utlandet sälja mera
än det behöver köpa.
Redan tidigt började man i Japan intressera sig
för en högre teknisk skolundervisning, och sedan
några unga män från framstående japanska
familjer sänts till Europa för studier, kallade man snart
utländska lärare till de nydanade tekniska
högskolorna. Vid vart och ett av Japans fyra stora
universitet, nämligen Tokyo, Kyoto, Tohoku och
Fukuoka, finnes numera ett särskild Engineering
College, en självständig ingeniörsfakultet.
Dessutom finnas på olika platser i landet 19 tekniska
högskolor med sammanlagt c:a 700 lärare och
7,000 elever och ett stort antal tekniska
yrkesskolor för specialutbildning inom olika fack. Även
vid dessa lägre skolor är kursen treårig.
Från dessa olika grader av utbildning har SKF
organisationen i Japan hämtat sina medhjälpare,
från universitetsexaminerade avdelningschefer till
ritare och montörer, som genomgått de lägre
tekniska skolorna.
Beträffande den japanska arbetaren i den
moderna industrien skulle jag vilja säga, att han är
utmärkt så länge det gäller en produkt för inhemsk
konsumtion, d. v. s. där han känner till dess
användning och är van att se den omkring sig i
vardagslivet. Men att han har betydligt svårare
att visa skicklighet och arbetsintensitet vid
tillverkning av exportvaror, vilkas ändamål äro
honom fullkomligt främmande, beror helt enkelt
på att han då ej kan ägna arbetet det personliga
intresse, som fordras för att artikeln ifråga skall
bliva noggrant och väl utförd. På denna grund
har regeringen sett sig nödsakad att införa sträng
inspektion över exportindustrien, en kontroll som
dock icke alltid varit tillräcklig för att
tillfredsställa utländska köpares anspråk på likformighet
i kvalitet och utförande.
I detta sammanhang vill jag framhålla ett
typiskt drag i den japanska karaktären, som utan
tvivel spelar en viss roll även i ovan berörda fall.
Såsom vuxen ur ett gammalt konstnärsfolk finnes
det ännu i dag intet så motbjudande för en japan
som likformighet eller regelbundenhet i två eller
flera artiklar, som han tager i betraktande för
eventuellt inköp. Han gör tvärtom anspråk på,
att den artikel han önskar förvärva skall på något
sätt skilja sig ifrån den som hans vän eller granne
redan äger. Något personligt måste ha satt sin
särskilda prägel såväl på konstföremål som på de
mera vanliga tingen, med vilka han önskar
omgiva sig. Detta förklarar svårigheten, att i Japan
starta en automobilindustri med amerikansk
serietillverkning, detta förklarar också de japanska
ingeniörernas förkärlek för specialkonstruktioner
med special-typer av kullager enligt vars och ens
individuella önskningar. Dylikt är i Japan svårare
att övervinna än i något annat land, men det går
så småningom.
L. Brusewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
