Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S 7552
Kallpressning av kulor
NÅGOT OM KULTILLVERKNING
Metoder att på maskinell väg framställa
kulor med jämförelsevis noggrann
rundhet voro kända redan i början av
1800-talet. De kulor, som på den tiden framställdes,
voro vanligen av marmor eller sten och voro då
avsedda för prydnadsändamål. För
framställningen begagnade man sig av en stenskiva, i vilken
inhuggits koncentriska, cirkelformiga spår med
halvcirkelformig sektion. I dessa spär placerades
2 à 300 grovt formade kulämnen, och över dessa
anbragtes en plan ekskiva, som bringades att
rotera under tryck. Kulämnena rullade därvid i de
cirkelformiga spåren, och nöttes så småningom
runda på samma gång som de erhöllo en slät
yta.
Fabriksmässig tillverkning av stålkulor upptogs
i Amerika under senare hälften av 1800-talet.
Denna industri fick en kraftig utveckling på
1870-talet tack vare velocipedindustriens snabba
uppsving. Det var nämligen i velocipeder som kul-
lagring först kom till användning i större
utsträckning. Senare gjorda uppfinningar och
konstruktioner på kullagertillverkningens område hava som
bekant möjliggjort kullagrets införande på allt
flera områden. Samtidigt ha anspråken på
noggrannhet och kvalitet — icke minst vad kulorna
beträffar — höjts till en grad, som man för några
decennier sedan skulle ha hållit för otänkbar.
Materialet till kulor, som äro avsedda för
kullager, utgöres i regel av kromstål, med krom- och
kolhalten något varierande för olika storlekar.
Kullagerfabriken får materialet från stålverket i
form av tråd eller stänger. Stålet underkastas i
laboratoriet en noggrann kontroll före
bearbetningen, då det måste vara fritt från sådana
felaktigheter som slagginneslutningar, sömmar från
valsningen, djupare avkolning o. d.
Sätten att ur detta material få fram den första
kulformen äro många. Den äldsta metoden, som
för övrigt ännu förekommer vid en del fabriker,
Fig. 9 Fig. 10 Fig. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
