- Project Runeberg -  Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m. /
3

(1900) [MARC] Author: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Thjasse i örnhamn.

så en kort stund var förliden och de för andra gången togo
honom af elden, var han icke heller färdig; de samspråkade
då sig emellan, hvaraf detta kunde komma. Då hörde de en
röst ofvan sig i en ek, och han, som satt der, sade sig vara
vållande dertill, att oxen icke vardt kokt. När de sågo efter,
varsnade de en örn, som satt der, och var han ingalunda liten.
Örnen sade: viljen I gifva mig till fyllest af oxen, så skall
han nog varda suden öfver elden. De jakade härtill, örnen
sänkte sig då ned ur trädet och satte sig vid elden, men tog
för sig först oxens begge lårstycken, derefter begge bogarne.
Häröfver vardt Loke vred, tog upp en lång stång, lyfter den
med all sin kraft och slår till örnen dermed. Denne
skrämdes af slaget och flyger upp.
Stången hade då fastnat vid
örnens kropp och Lokes
händer vid dess andra ända.
Örnen flög i den höjd, att Lokes
fötter släpade på marken öfver
stock och sten, och han trodde,
att hans armar skulle slitas
från axlarna. Han ropar då
och beder örnen helt ödmjukt
om förskoning; men denne
säger, att Loke aldrig skall
komma lös med mindre han
svär honom en ed att skaffa
Idun med sina äpplen ut från Åsgård. Loke lofvar detta; kom
han sålunda lös och begaf sig till sina följeslagare. Om denna
deras färd ordades icke vidare den gången, förr än de kommo
hem. Men inom aftalad tid lockar Loke Idun ut ur Åsgård
till en skog, sägande, att han funnit några äpplen, som skulle
vara kostbara i hennes tycke, hvarjemte han bad henne att
medföra sina egna äpplen för att kunna jemföra dem med dessa.
Då infann sig jätten Thjasse i örnhamn, tog Idun och flög
bort med henne till sin boning i Thrymhem. Men åsarne togo
illa vid sig öfver Iduns försvinnande: deras hår grånade, och
de åldrades. För den skull höllo de ting och sporde
hvarandra, hvem senast visste något om Idun; och det sista någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:07:34 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfedda/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free