- Project Runeberg -  Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m. /
5

(1900) [MARC] Author: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifva rätt genomkokt. Nu är emellertid här icke fråga om lekamlig
mat annat än som en liknelse; utan frågan gäller i grunden ideal
åskådning, andlig näring ock själaspis, poesi i lifvet och i dikten.
Men hvem var då Thjasse, som i skepnad af en örn satt i en ek
ofvanför åsarne och vållade, att oxen icke vardt nog kokt och
njutbar? Han var såsom mythpersonlighet en son af jätten
Allvalde, urskogen; han betecknar våren och ungdomen inom naturen
ock jätteverlden, medan hans andre broder Ivalde utmärker
sommaren och den tredje brodren Gång eller Gymer hösten. Vidare
må erinras, att jättarne, likasom äfven alfer ock dvergar, användas
såsom omskrifningar för menniskan sjelf, som också har sin
jätteålder af rå kraft och outbildade anlag. Det samma gäller om
de särskilda folken. Jätten Thjasse är här en representant för
skalden i hans första utvecklingsskede, då kan känner sina vingar
växa, har ett okufligt mod och tilltror sig att smälta allt hvad
han tager för sig. Nog skulle oxen blifva kokt, sade Thjasse, om
han finge sin tillbörliga andel af steken. Och han tog för sig
oxens båda lårstycken och bogar, likasom skalden i sin gröna
ungdom och dårskap finner intet ämne för stort för sin behandling.
Men detta gick Loke, den stolte hellenen, allt för när. Han tog
en lång stång och slog till örnen. Ena ändan af stången fastnade
då vid örnens kropp, den andra deremot vid Lokes händer. Örnen
flög upp, flög högt; Loke släpade på ett betänkligt sätt öfver
stockar och stenar. Detta var ju en besynnerlig stång! Ho kan
utgrunda och lösa denna gåta? Jo, skalden Qvaser vet kanske
åtskilligt, hvarom iriska prester ock keltiska hemulsmän icke drömt.
Alltså säger han oss, att denna stång, som kan utdragas i
oändlighet, är den helleniska hexametern, som låter den breda episka
dikten släpas fram öfver mer eller mindre triviala föremål. Det
fick Loke erfara, när den ungdomlige örnen Thjasse nu med ett
visst nöje använde sin flygkraft och steg till väders, så att
himmelen vete, huru det gick för honom med stafrim och meter.

Loke, som alls icke tyckte om denna halsbrytande luftfärd,
började underhandla och bad om förskoning, van som han var att
fara varligt med gryende förmågor. Thjasse å sin sida ansåg sig
då icke kunna begära någon bättre lösen än att komma i besittning
af gudinnan Idun sjelf och hennes odödliggörande äpplen. Loke
lofvade det och bortförde äfven Idun med list. För gudarna hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:07:34 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfedda/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free