Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Evigt kan ej bli det gamla,
Ej kan vanans nötta lexa
Evigt repas opp igen.
Hvad förmultnadt är skall ramla
Och det friska, nya växa
Opp utur förstörelsen.
När jätten Gillings son Suttung fick veta sin faders död, grep
han de två dvergarne Fjalar och Galar och satte dem på ett skär
i hafvets svall. De bjödo honom då i lifslösen det härliga
skaldemjödet, och han antog tillbudet. Med jätten Suttung, som kallas
Gillings son, förstår jag Dionysos, vinguden, hvilken efter den
helleniske sångargudens död för alla tider tagit i besittning
skaldemjödet och att ingifva sång. Namnet Suttungr [1] synes mig
härledas af Surtr, som betecknar eldutkastaren från Muspellshem, och
ungr den unge; ty äfven vinguden är en eldutkastare. Kanske
hade ock den kifuppväckande dryckesguden någon andel deri, att
nordmän utvandrade till Island, detta ödsliga skär i hafvets svall,
der de två sångdvergarne fingo lösa sina lif. När Suttung fått
skaldemjödet, förde han det hem till sig och gömde det på det
ställe, som kallas Nitbergen [2]. Det förekommer mig nästan
förvånande, att mythtolkarne häruti velat se den af sten bygda
källaren. Långt derifrån! Ty ordet Nitbergen, af hnita fästa med
naglar eller stift och bjarg pl. björg berg, är en poetisk
omskrifning för vinberget, vinplanteringen, hvarest ranka är fästad vid
ranka. Jätten Suttungs dotter Gunnlöd, den till strid
inbjudande, hvilken derstädes har skaldemjödet under sin vård, är
vindrufvan!
Nu torde vi, och Äger med oss, kunna lättare fatta, hvarföre
skaldskapet kallas Qvasers blod, dvergarnes dryck, Odrörers, Bodns
och Sons vätska, äfven Suttungs mjöd eller Nitbergens vätska.
Det är också en vacker bild, att skaldskapet kallas dvergarnes
skepp, emedan skaldemjödet skaffade dem lifslösen från det af
hafvets bränningar hotade skäret. Detta skepp skall bära isländske
skalders lof till den senaste efterverld.
[1] En annan läsart Suptungr, sup-tungr tung af dryck, är snarast en ordlek.
[2] Man kan icke nog beundra, att Suttung, Dionysos, kanske rättast Dionysos-Sabazios
eller Dionysos-Zagrevs, kommer i besittning af det äkta skaldemjödet.
Dionysos var en vän af Muserna, gaf ock upphof till dithyrambsången och dramat.
Eddans skaldeverk är ett tragiskt drama mera än ett epos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 21 13:07:34 2019
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/sfedda/0020.html
