- Project Runeberg -  Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m. /
36

(1900) [MARC] Author: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna del, beslöjad, men icke ogenomskådlig, är till sitt innehåll
af beundransvärd rikedom och skönhet, hvilket allt här icke ens
tillnärmelsevis kan antydas. Den stackars Fröja får hädanefter
ett mycket tungt lif. Härtill kommer, att Loke (hellenen), som
innästlat sig redan hos vanerna, nu hos den skythiske jätten får
ett fritt spel och blandar all luften med svek, så att Balder börjar
få onda och brydsamma drömmar. Härom handlar 2. Quädet om
Vägtam,
hvarom mera längre ned. Urdagarne slutas med Balders död
i historisk mening. Senare delen af Völuspå innefattar en spådom
om den stora ragnaröksstriden.

Hvad menar då Eddan med åsafolket, med vanerna och Balders
historiska död?

Med åsafolket menas thrakerna och in specie de thrakiska
geterna,
som bodde vid Donau. Desse geter, enligt Herodotos de
rättrådigaste och manhaftigaste af alla thrakerna, dyrkade guden
Zalmoxis (Hjelmbäre, Oden), hvilken byggt en karlastuga (de tappres
sal, Valhall), der han vid ständiga gästabud och dryckeslag
undervisade sina män (enhärjarne!) och lärde sitt folk, att ingen af dem
skulle dö, hvarken han sjelf eller de eller deras efterkommande.
Åt honom offrade folket hvart femte år en menniska, som i
egenskap af budbärare sändes till guden med hvars och ens önskningar.
Den person, som skulle offras, kastades upp i luften att falla ned
på upprättstående spjut. Om han dervid icke dog af sina sår,
sades han vara en elak menniska, och en annan utvaldes att offras.
När så vanerna i sin nöd offrat Gullveig (guldtörsten), dog hon icke
af sina sår, utan befans vara ond till sin natur. Tre gånger
kastades hon på spjuten (hvarom mera längre fram!); och »tre gånger
brändes den tre gånger borna, ofta, ej sällan, än dock hon lefver».

Med vanerna menas den keltiska racen i allmänhet och in
specie de keltiska kimbrerna, som bodde norr om Svarta hafvet,
idkade åkerbruk, handaslöjd, sjöfart och handel.

Med Balders historiska död, hvarigenom åsafolket tvangs att
utvandra, syftas på den olycksdigra slumpen eller händelsen, att
den skeppsbro, som den persiske konungen vid sitt härtåg mot
skytherna låtit bygga öfver Donau icke vardt efter aftal upprifven
af hellenerna (Loke), som bevakade den. Konungen lyckades rädda
sig; geterna förlorade sin frihet och beslöto att söka sig ett nytt
fädernesland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:23:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfedda/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free