Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som måste vika för den högre kulturen. Men en stenskärfva slog
Thor i pannan och vardt sittande der. Den skulle Örvandels
hustru Groa taga bort med trollsång, och hon fick den att lossna
mer och mer. Men när så Thor för att glädja henne sade, att
hennes man Örvandel snart månde komma hem, vardt hon så glad,
att hon glömde sin trollsång, hvarföre också stenskärfvan för
alltid vardt qvarsittande i Thors hufvud [1]. Och de bönder, som odla
nordens stenbundna jord, mena, att ännu sitter stenen qvar, ännu
är icke stenåldern helt förgången.
Hos Saxo återfinna vi Örvandel under benämningen Horvendil,
hvars första stafvelse synes vara bildad af hordeum (korn, bjugg).
Han säges här vara son af Gervendil (Geirvandel, spjutet såsom
motsats till sädesstängelns pil, alltså betecknande krigaren).
Denne Geirvandel, en höfding i Jutland under konung Rörek
ringslungaren, hade jemte Örvandel också en äldre son Feng
(fångstman, rånare). Utan att nu uppehålla mig vid den sinnrika sagan,
huru Örvandel den käcke en tid for i viking på hafvet eller
huruledes han på en enslig ö öfvervann i envigeskamp den norske
konung Kal (den skallote, den bare, Kollr), vill jag här berätta, att
han gifte sig med Gerutha (Grid, samma begrepp som Groa) och
aflade med henne en son, den mycket berömde Amlet, ännu mera
känd under namnet Hamlet. Härmed inträder den gamla sagan i
en vidare utveckling, en mycket innehållsrik form.
Så säges, att Feng dräpte sin broder Örvandel och gifte sig
med enkan. Den, som får styffader, plägar också få styfmoder.
Så äfven här. Den stackars Amlet måste för att rädda sitt lif
förställa sig såsom fånig eller mindre vetande. I allt sitt görande
och låtande som ock i tal och svar syntes han tölpaktig, gick i
paltiga och orena kläder, satt gerna vid elden, rörde i askan med
händerna och gjorde träkrokar. Men märk väl: träkroken syftar
på torfhackan, som är det enklaste och ursprungligaste
åkerbruksredskapet. När man frågade honom, hvad han gjorde, svarade han,
att han skäftade spjut för att hämnas sin fader. Det var ju
löjligt! Men som man dock något misstänkte hans galenskap, beslöt
man utforska honom och stälde så till, att han på ett ensligt ställe
i skogen skulle möta en ung och vacker qvinna, hvilken borde locka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
