Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tredskande Amlet, tänkte en af Fengs rådgifvare ut ett annat påfund
för att snärja honom. Feng skulle företaga en låtsadt angelägen
resa, men Amlet under tiden lemnas ensam med sin moder i
hennes sofrum [1]; och man antog, att han dervid icke skulle dölja sitt
hjertas hemliga tankar för henne. För att utröna det verkliga
förhållandet härvid skulle rådgifvaren sjelf, moder och son ovetande,
lägga sig gömd i en halmknippa i en vrå af rummet. Det skedde
så. Amlet spelade tokig som förut, gol som en tupp och flaxade
med armarna såsom med vingar. Modren grät öfver sin sons
vansinne. Men han, som var misstänksam äfven här, sprang opp och
opp igen på halmknippan, och då han kände något hårdt under
fötterna, drog han sitt svärd och genomstack den gömde.
Derefter sönderdelade han den dödes lemmar, kokade dem i sjudande
vatten och lagade till en gröt, som han genom ett hemligt ställe
kastade ut till föda åt svinen. Härefter höll Amlet ett ljungande
strafftal till sin moder och vände hennes sinne till ånger öfver den
brottsliga förbindelsen med Feng, som dräpt hennes make och
förföljde sonen.
Sagan fortsätter allt jemt i samma symboliska bildspråk.
Spejaren, gömd i halmknippan, på hvilken Amlet sprang opp och ned,
är den mogna säden, som tröskas, den äpplehalfva, som vardt
qvarliggande på Egils sons hufvud. Saxo nöjer sig icke med mindre
än att han också följer födan i digestionens stadier.
Feng kom hem, men fann ej sin rådgifvare, vardt icke heller
klok på någonting. Amlet trodde sig veta, att rådgifvaren fallit
igenom något hål och blifvit uppäten af svin [2]. Alla logo åt detta
gyckel, otroligt som det var. Men nu beslöt Feng att ändtligen
förderfva Amlet. För att på samma gång vända skenet från sig
sjelf och skuggan på en annan, beslöt han att sända Amlet med
två följesvenner till sin vän konungen af England. De två
följesvennerna hade med sig ett hemligt bref, skuret i trä såsom den
tiden var öfligt; och brefvet innehöll, att konungen af England
skulle låta Amlet omkomma. Vid affärden bad Amlet sin moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
