Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan hunnit duka under för sjukdomen eller återvunnit
hälsan.» Efter denna förklaring av läkarbristen i landet övergår
France att uppfylla sin avsikt att strö några minnets och
erkänslans blommor över en ädel svensk samaritergärning,
nämligen Anna Stures arbete för och bland de sjuka. Ehuru
detta äreminne strängt taget ej hör till ämnet, ger det dock
en så vacker och tilltalande bild från ett svenskt herregods
under slutet på 1500-talet, där sjukvården liksom på sina
ställen i det gamla Grekland fått en verklig helgedom, tack vare
ställets uppoffrande husfru, som under den totala avsaknaden
av läkare själv gjorde, vad hon förmådde till de sjukas bästa.
Frances skildring är ett stycke svensk sjukvårdshistoria från
den tid, då ingen läkare fanns att tillgå i landet. Han skriver
följande: »De högadliga kvinnorna i landet mena sig ha
anspråk på utövandet av den gudomliga och konungsliga
läkekonsten, varför de ock ädelmodigt hänge sig åt detta värv.
Särskilt var Anna Sture därvid av ingen överträffad. Ända
från sin barndoms dagar hade hon under moderns ledning med
flit och hängivenhet genom övning förvärvat en sådan
skicklighet i konsten, att det i Sveriges land knappast fanns en
sjukdom, vars orsaker och botemedel hon ej kände. Hos den svenska
befolkningen finnas så mycket färre sjukdomar än hos den
italienska och tyska, som den förras kroppskonstitution är
kraftigare, folkets föda enklare och omåttlighet mindre vanlig.
Under loppet av sommaren insamlade hon läkedomsörter, som
i Sverige förekomma rikligare än annorstädes, för att sedan
efter konstens regler av dem bereda olika slags läkemedel, som
hon i klokt förutseende ställde i förvar för kommande behov
för att sedan använda dem till de sjuka, som hon därmed
återgav hälsan. Så länge de voro sjuka, sörjde hon därjämte för
deras uppehälle. Då jag för första gången avlade ett besök
hos henne, trodde jag mig snarare ha kommit till ett sjukhus än
till ett slott. Så stort var nämligen tilloppet av hjälpsökande.
Ve dem, som låta sin nästa förgås av hunger, elände och köld;
men Anna Stures minne leve, ty hon gjorde själv vad göras
kunde för att andra måtte få leva. Hon tvådde och strök salva
på deras sår och förband dem samt besökte sjuklingarne på
deras sjukläger, betjänade dem, gav dem föda och läkedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
