Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ett hospitals historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han enligt sedel hedrats med ringning i klockorna och bårkläde.
Stalhoff erlade köpesumman eller åtminstone någondel av
densamma till hospitalet som rättsinnehavare.
Hospitalet var närmast avsett för dem, som bodde i
Göteborgs stad och de därintill gränsande häradena, Sävedal och
Askim jämte Lundby och Tuve socknar på Hisingen och
ytterligare de gäll av Älvsborgs län, som bidrogo till den förut
omtalade hospitalshjälpen.
Här skola vi av de därstädes intagna i minnet återkalla
endast ett enda namn, som genom några ord av Linné i hans
Västgötaresa gått till eftervärlden. När Linné under nämnda
resa vistades i Göteborg, fick han ock tillfälle att avlägga
besök vid Göteborgs hospital. Där träffade han bland de intagne
en gammal prästman, Elias Winterkorn, som en gång varit
hjälpepräst i Breareds pastorat i Halland. Hans tragiska
öde började med den ordinarie innehavarens, kyrkoherde
Wallerius’, död, som inträffade 1715. Det var nämligen så, att
den fattige hjälpprästen fått löfte om det ledigvordna
pastoratet, dock på ett som vi skola se grymt, men då för tiden
ingalunda ovanligt villkor, han skulle nämligen vara skyldig
att konservera familjen, d. v. s. i detta fall gifta sig med änkan,
Sara Walleria. Dock, han brast i denna skyldighet.
Pastoratet gick honom ur händerna, och vad värre var, den inre
konflikt, som han genomgått, berövade honom förnuftets
bruk. Han blev huvudyr och hade, som det sades, endast en
klar tanke: Aldrig i livet gifter jag mig med Sara. Då hans
sinnessjukdom antog en för hans omgivning högst besvärlig
form, lade sig biskop och venerandum Consistorium ut för
honom med en anhållan hos Göteborgs magistrat att få honom
intagen i »fribröd» på Göteborgs Hospital. Magistraten
vägrade av ekonomiska skäl. Åtskilliga skrivelser växlades i
ärendet under åren 1717—1720, varigenom förhållandena vid
hospitalet under sagda tid, som ju för landet i sin helhet var så
bedrövlig, fått en rätt god belysning. Hospitalet tycks ha
varit fullbelagt, och denne prästman hörde dessutom ej till
det område, som kontribuerade något understöd till
inrättningen. Rum eller lägenhet saknades att förvara sådana
huvudyra människor, som borde aktas och bevaras, att de ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
