Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
FOLKET
stjäl och hatar Gud. Inte ett bittersta grand! Svär
inte ni ock, era djäflar? Stjäl inte ni ock, kanaljer?
Hedern från er nästa, arfvet från er bror, oskulden
från barnet, själafriden från den döende, friheten från
fången, äran från Gud, hämnden från Yår Herre,
dygden från den värnlösa, så sant som jag själf en
gång var dygdig och värnlös! Hvad är jag mot er?
Hvit som snö, satar! Att stjäla en bit bröd då
hungern tär, hvad är det mot att stjäla hedern från
den oskyldige, dygden från den värnlösa! Alla, alla
ären I skurkar! Ju bättre I han det, ju högre I
stån, du skollärare, ju rikare I ären, du prost, desto
större skurkar ären I! Desto flera han I röfvat
hedern från, desto flera oskyldiga han I förtrampat!
Och så talen ni om himmelrik! Skäms kanaljer!
Nej, till helvetet gån I. Präster och länsmän främst,
sen I alla, alla andra, så många som sett Guds klara
sol med annat än barnaögon. Där träffas vi, där
råkas vi, djäflar.
Och hon slog enpåken i ekbordet, så att mug
garna skrällde och pigorna förskräckta tittade in.
Sedan gick hon sakta ut och försvann i den
ljusa sommarkvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
