Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Om Kerstin, prostens dotter, och om Majviola, som bodde i Klöfskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
FOLKET
hår och med armband som blänkte cch i länkar af
skimrande pengar. Hon hade ridit ei sttolt gångare
och brunhyade gossar och flickor hade spelat tam
burin och piccola framför henne. Alldeles som fram
för en drottning i sagan! Ett helt följe brunmörka
män och kvinnor med slamrande vagaar och magra
hästar och pisksmällar och sång följde efter drott
ningen. I parken som ligger vid Mairsgård tingo
sigenarna slå tält och tända sina eldar. Där hade
då Maj viola korats till sigenarnas drottni ng, och hela
natten hade spel klingat och fjärranlands sånger
sjungits under hängbjörkarna. Och unge junkern
själf hade varit ute och dansat med drottningen.
Om morgonen hade de dragit sina färde igen mot
söder, mot hemlandet, mot Ungarns slätter.
Tre dagar därefter stod Majviola utan gullkrona
och armband och glitterlänkar vid de stora grin
darna till Marsgärd och tiggde om natthärbärge.
Hon sade sig ha blifvit utstött ur stammen. Kärlek
var dock hvad som lockat henne. Hon fick ett rum
i södra flygeln. Hvad som händt den natten vet
ingen. Men om morgonen var unge herrn borta
och sigenarflickan så med. Först efter sex långa,
långa år kom han tillbaka. Samtidigt flyttade en
bruten, mörkhyad kvinna in i en stuga i Klöfskogen,
och som hon ofta pratade utan mening och ibland
pä ett obegripligt språk, gaf folk henne namnet
Sladdra-Lustig.
Nu var unge herrn död för länge sedan och
Marsgård var gången ur hans släkt och flyglarna
voro rifna, sä som det förvittrade rifves. Men i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
