Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Om Kerstin, prostens dotter, och om Majviola, som bodde i Klöfskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
FOLKET
stränderna och på Drömön reste de ett hvitt slott.
I vikarna redde de hamnar och lade bryggor för
båtarna, och på holmarna lade de gårdar där kära
vänner skulle bo. Sen gingo de hemåt, och då vär
det som Kerstin kom på den tanken att de skulle
gå ned i Klöfskogen och be Sladdra-Lustig spå dem.
Så gingo de nedåt Klöfskogen där Maj viola
bodde. Det tog lång tid på vägen, ty de skulle se
på huru skalbaggarna slogos i tufvorna, hur myrorna
tågade och öfvades i krigstjänst, hur tordyflarna
släpade i spillningen och hur spindlar spunno nät
mellan grenarna. På all fågellåten skulle de gissa
hvad det var för fågel som drillade eller pep. På
hvar prästkrage skulle de räkna: får jag dej, ja —
nej, ja — nej.
Omsider nådde de stugan där gumman bodde.
Vild buxbom växte snårvis kring huset, en refva
hvit kaprifolium klängde sig på väggen och på ena
gafvelsidan stod en mycket fornig och utblommad
syringsbuske. De knackade på och stego in. Där
vid sländan i hörnet satt Sladdra Lustig, liten och
ful, skrumpen och grå, som en småsint människas
tanke. Lik en ruggig kråka vintertid på ett gärdsgårdsspjut satt hon uppflugen på en stol som var
utan ryggstöd, och man såg endast hur hon sländade. Men bak sländan glimmade hennes ögon,
hatögonen. De talade, de! Mest liknade de is
tappar. Hvad de sprutade hat och förbannelse och
ful vederstygglighetI De lyste som kattögon i mörk
natt. Kerstin och Klas Vilhelm ville vända om i
dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
