- Project Runeberg -  Den smala vägen. Skådespel i tre akter /
134

(1910) [MARC] [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRU ROSDAL (orörlig)

Dd är ingen frestelse för Henry. — Ni
misskänner honom.

ADJUNKTEN

Det är möjligt. Det her jag er om tillgift
för. Han är mig ju en främling. — Men
skadan är ringa och det gäller så mycket.
Jag ber er, gå in!

FRU ROSDAL

Var lugn. — Av allt det jag lärt denna
svåra tid, har det lättaste varit att lära förstå
min man. Han gjorde mig olycklig, för han
hade inga känslor till övers för en ensam,
värnlös liten gosse. Han frågade sig aldrig:
vem skall bana vägen för det stackars barnet?
Vem skall hjälpa del fram genom den hårda
och likgiltiga hopen? Han tyckte aldrig synd
om Sven. Han klippte av hans möjligheter
i livet och dömde hans barndomsdagar till
torftighet och armod. — Han hade inga
känslor till övers för mig, när jag led nästan
till döds av brytningen oss emellan och av
min förödmjukande vanmakt. — Men han
har känsla för ett bindande ord, ett
undertecknat papper. Aldrig skulle han förgripa
sig på ett lagligt dokument. Det är inte
alt ringakta. Ja, relativt till den allmänna
opålitligheten nu för tiden är det storartat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:04:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfsmalavag/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free