- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
416

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sierskan från Norden - Klosterläsning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Klosterläsning.



EN i Sverige mycket omtyckt medeltidslegend var
följande berättelse.

Om Helga Katarina, Sancta Birgittas dotter.



Genast denna ädla frun född var, vart hon underligen
utvald av Gud allsvåldig och ärad med underbara tilldragelser
och järtecken. Förty hennes helga moder, Sancta Birgitta,
hade för det myckna återhålls skull och den myckna fasta,
som hon alltid idkade, ej tillräckligt med mjölk i sina
spenar och satte därför barnet till en amma — ej för skörhets
skull, som de flesta sköra kvinnor pläga, utan för bristen
på mjölk, såsom förut sades. Nu förty att den amman var
en skör och oren kvinna, som de flesta pläga vara, ville det
helga barnet aldrig suga eller i sin mun taga hennes spenar
utan ropade och skriade var gång hon bars till hennes
spenar. Men sin helga moders vördnadsvärda spenar sög hon
gladliga. Och var detta ett stort och nytt järtecken i det
helga barnet, att sin helga moders och flera hedervärda
kvinnors spenar, deras som ärbart levde, kunde hon
särskilja från andras och sög med kärlek. Men sköra
kvinnors spenar flydde hon som etter eller beskaste malört.
Stort helighets tecken var i Sankt Nicolaus, att då han
först lögades och tvåddes på sin födslodag, stod han upp
kapprak själv i handfatet, och varje fredag och onsdag sög
han aldrig sin moders spenar mer än en gång om dagen.
Ej var detta mindre helighets tecken i denna helga frun,
att hon genast av sin barndom så underliga kunde
särskilja och kände vederstyggelse vid all skörhet, hon som
med tiden skulle varda sann renhets älskerska och
dyrkerska intill döden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free