Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tider av endräkt och söndring i Norden
- Engelbrekt och dalkarlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eriksson fara hit, och förvara mig
till dess i Ert fångtorn! Låt oss
komma tillsammans inför rätta, och
häng den av oss, som har orätt!»
 |
Bild på en korstolsgavel i
Västerås domkyrka av Jösse
Eriksson, bedjande till den
heliga Jungfrun. Han är
klädd efter nyaste modet
och prydd med bjällror,
som hänga ned från bältet
och från den gyllene
halskedjan. |
Konungen gav Engelbrekt ett
brev till de svenska rådsherrarne
med befallning, att de skulle
undersöka saken men likväl döma
så, att de hjälpte Jösse Eriksson.
Rådet red upp till Dalarne och
fann, att allmogens klagan var
rättmätig. Med rådets intyg härom
skyndade Engelbrekt till
Köpenhamn igen. Men för konungen
voro Engelbrekts vältaliga
skildringar av undersåtarnes lidanden,
som om han hört sitt eget
samvetes anklagelser, och till den
rösten ville Erik icke lyssna. Han
blev vred och bröt ut: »Du klagar
då jämt! Gå din väg, och kom
aldrig mer för mina ögon!»
Engelbrekt gick — men mumlade
halvhögt: »Än en gång lär jag väl
komma igen.»
Dalkarlarne hade fått sitt svar
från den, som var skyldig att skipa
högsta rättvisa. Nu beslöto de att
själva skaffa sig rätt. De gingo
man ur huse med yxor och med
pilbågar, varmed de så ofta
nedlagt villebrådet i de stora skogarna. Som en man reste de
sig och valde Engelbrekt till sin hövding, fast beslutna
att befria ej blott Dalarne utan hela riket från de främmande
förtryckarne.
Ty Jösse Eriksson hade många likar. Eriks tyska fogdar
hade i sitt hemland vant sig vid att anse bönderna som ett
slags trälar. Där voro dessa nämligen livegna, d. v. s.
att de måste hela sitt liv stanna och bruka jorden på den
herres gods, där de voro födda. Genom denna lag fingo de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0443.html
