- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
493

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Slaget på Brunkeberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Slaget på Brunkeberg.



DANSKE konungen Kristian I hade prövat all
upptänklig list och svek för att återfå makten i Sverige, när
han till sist beslöt göra en riktig kraftansträngning
för att bli landets herre. Med en präktig här seglade han år
1471 till Stockholm och förskansade sig på Brunkebergs ås.
Men nu hade en kraftig hövding för det svensksinnade partiet
växt upp. Det var Karl Knutssons släkting och trogna stöd
Sten Sture. Han hade av rådet blivit utsedd till
riksföreståndare. Den döende konungen skall ha givit honom det rådet
att aldrig trakta efter kronan i Sveriges land, och herr Sten
var klok nog att taga varning av Karl Knutssons levnadsöden,
som tydligt visat, »att man denna tiden kunde vara
allt i Sverige utom konung», såsom Geijer säger.

Sten Sture hade samlat allmogen från de kringliggande
landskapen mot Kristians här och stod nu väster om Brunkeberg.
Inför det viktiga avgörandet talade han manliga ord
till sitt folk. »Viljen I», sade han, »någonsin njuta fred och
frihet i Sverige, så stån i dag fasta med mig och viken ej!
Jag skall gladeligen våga liv och blod och allt vad jag har.
Viljen I göra på samma sätt, så räcken upp edra händer!» —
»Det vilja vi med Guds hjälp!» ropade alla och räckte upp
händerna samt slogo tillsammans sina sköldar. Fulla av hopp
tågade de mot åsen, sjungande:

»I Guds namn farom vi,
hans nåd begära vi.
Nu dragom vi till Stockholms by,
Gud give, Kristian ej ville bortfly.»


Nu börja de klättra uppför åsens västra sida. Med
klappande hjärtan åse herr Stens maka och Stockholms invånare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free