Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så blev då biskop Mattias i Strängnäs rätt utanför
rådstugan först halshuggen. Hade dock ingen av de svenske,
sedan det kom till dagtingan, så mycket lagt sig ut för
konung Kristian som biskop Mattias; och det hade varit
omöjeligt, att konungen skulle hava fått sin vilja fram här i riket,
hade icke biskop Mattias varit. Men det blev han lönter för.
Därnäst blev biskop Vincentius halshuggen.»
Sedan avrättades flere rådsherrar och andra stormän och
slutligen Stockholms tre borgmästare, nästan alla
rådmännen och en mängd förnäma borgare, tillsammans över 80
personer. Flera borgare rycktes från sitt arbete till Stortorget
och »vordo dräpne lika som får, som tagas utur fårahagen
och föras in på slaktebänken till ett avlivas». —
»Överallt var suckan, mord och död», skriver ett annat
ögonvittne. »Ingen tillflykt fanns undan dragna svärd och
grymma män.»
Olavus Petri fortsätter: »Och blevo de döda kropparna
liggande på torget ifrån torsdagen (den 8 november) intill
lördagen. Och var det en ynkelig och jämmerlig syn, huru
blodet med vatten och orenlighet, som den årstiden vara
plägar, lopp i rännstenarna ned av torget. Ja, det var ett
gräsligt och obarmhärtigt mord.
Om lördagen lät konungen upptända en stor eld på
Södermalm och lät så släpa de döda kropparna därut och bränna
dem upp; lät så uppgräva herr Stens döda lekamen, som mer
än ett halvt år hade legat i jorden, med ett spätt barn
och lät dem med de andra uppbrännas.
Då nu borgarena halshuggne voro, vordo alla deras
nycklar tagne ifrån deras hustrur; och blevo där guld, silver,
penningar och alla deras bästa varor uttagna såsom förbrutet
gods, änskönt ingen dom var därom gången.»
Denna hemska händelse har blivit kallad Stockholms
blodbad. Kristian gjorde ett försök att vältra ansvaret
över på andra. I en proklamation, som han utfärdade dagen
efter det stora blodbadet, skyllde han på Sveriges ärkebiskop
och den domstol, som fällde domen den 8 november. »Den
hade», säger han, »bestått av de visaste män i Sveriges rike»,
och Kristian hade endast uppfyllt sina plikter som svensk
konung, när han verkställt domen och i kraft därav låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
