Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Den ende, som skulle ha kunnat försona änkedrottningen och hennes äldste son - Svenska akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska akademien.
87
Den ende, som skulle ha kunnat försona
änkedrottningen och hennes äldste son,
sid. 135
var, enligt Lovisa Ulrika, hennes från alla håll uppburne
och aktade lektor, den fint bildade schweizaren Beylon1.
I honom hade både änkedrottningen och konungen en
trogen och uppriktig vän. Det var därför en stor olycka, att
han rycktes bort av döden år 1779, just då spänningen
mellan mor och son var som värst. Yid underrättelsen om hans
frånfälle skall Lovisa Ulrika ha utropat: »Jag är förlorad!
Han var den ende, som skulle lia kunnat försona mig med
konungen.» Otaliga gånger hade Beylon talat förstånd med
den hetlevrade Lovisa Ulrika och bett henne tänka på att
skona sin son för alltför obehärskade utbrott av hennes
humör. Beylon hade också privilegium på att säga både
henne och Gustav sanningen. »Håll alltid av mig», skrev
konungen en gång till honom, »och gräla ibland litet på mig,
ty det bevisar, att Ni är min vän!» Konungen hade för övrigt
anledning att vara honom tacksam för de tjänster, han gjort
honom vid underhandlingarna med Frankrike närmast före
1772 års statsvälvning. Till belöning fick han av konungen
ett lantställe vid Ulriksdal, där kung Gustav tillbragte
mången angenäm stund som »pappa Beylons» gäst.
Svenska akademien.
Sid. 147—148.
Så länge Lovisa Ulrika levde, ville Gustav III ej taga upp
tävlan med hennes Vitterhetsakademi genom att själv skapa
ett nytt litterärt samfund. Men efter hennes död 1782 togo
de planer, lian hyst i den vägen, fastare form, och en stark
impuls fick Gustav säkerligen under sitt besök i Paris år
1781, då han bevistade en offentlig sammankomst i Franska
1 Bälä’ng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
