Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Kellgren och Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
mot enväldet. Skalden och publicisten drömde om en
lyckligare framtid, då »detta land skall äga en allmänhet, skickelig
att läsa, värdig att döma ett arbete av vikt, allvar och längd».
Ett led i Kellgrens arbete på denna uppgift var hans
verksamhet i Stockholmsposten. Denna tidning var ur modern
synpunkt till det yttre ett mycket oansenligt »blad». Varje
nummer bestod av endast fyra små sidor, tryckta med tät
frakturstil. Men detta pressalster har spelat en stor roll i
den svenska litteraturens och kulturens historia. Dess spalter
voro Kellgrens valplats; där skrev fru Lenngren sina dikter,
och där publicerade den unge Franzén sina första poetiska
alster. Stockholmsposten har också betytt mycket för den
svenska pressens utveckling. Den tog upp traditionerna från
Dalins Argus och blev själv i viss mån mönster för Lars
Johan Hiertas Aftonblad1. Det var framför allt Kellgren,
som gav Stockholmsposten dess prägel. Tiden 1778—84 är,
som en kännare säger, »Stockholmspostens glada och
frispråkiga ungdomsår». Tidningen utmärkte sig för en elegant och
mångsidig men också något övermodig satir, som ännu efter
mer än ett och ett halvt sekel inte mistat sin udd. »Det är
snarast förvånande, hur modern och aktuell den ibland kan
vara. 1930-talets jazzungdomar äro inte annorlunda funtade
invärtes än dåtidens fänrikar och moderna unga damer visa
sig vara, och nutidens ungdom har inte fått så spirituellt
illfundiga vedersakare, som 1700-talets ägde i
Stockholmspostens kåsörer. Småstadsandan äger icke i Grönköpings
veckoblad sakkunnigare vedersakare än dem, som i
Stockholmsposten formulerade de raljanta nyheterna från Skövde,
Karlskrona och Nyköping; hembiträdenas inbördes
förhållanden äro inte aktuellare än de voro på den tid, då
Stockholmsposten diskuterade om pigor och matronor; nutida
extravaganser och ’senaste dumt’ i moder och klädedräkt
bli inte kvickare kommenterade än 1780-talets koaffyrer i
Stockholmsposten. Präster och professorer äro inte vanligare
i våra skämttidningar än i dessa spalter, och det aktuella
problemet om liuvudstadsuniversitet eller landsortsuniversitet
har sin motsvarighet i de pilar, Kellgren från upplysningens
stockholmska högborg avsköt mot Lund och Uppsala.»
1 Bd VIII: 193.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
