Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IX - 1. Sammanhängande kapitel - Från de gamla brukspatronernas och brukssmedernas tid - Fackföreningarnas förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FACKFÖRENINGARNAS FÖRHISTORIA. 437
En präktig patron av gamla sorten var även Reinhold
Geijer, den siste brukspatronen på Uddeholm. Om honom
har J. H. Palmqvist berättat i sin intressanta bok »Det
gamla bruket», som innehåller ett rikt bildgalleri av typer
och livsöden från denna tid, skildrade ömsom med en frisk
och livfull berättarton, ömsom med gripande allvar. Patron
Geijer hade inte bara brukets alla ekonomiska detaljer på
sina fem fingrar utan kände också personligen sina
tusentals underhavande och visste på pricken, hur de hade det.
Han var verkligen som en far för dem alla. Kom någon i
svårigheter, så var det bara att »gå till patron». Där blev man
ofelbart hjälpt — bara patron var på gott humör. Den
mäktige hade nämligen också sina mörka dagar, då han var
som ett rytande lejon. Därför var det alltid säkrast att
först höra sig för hos kontorsherrarne, hurudant
barometerståndet för dagen var.
Annan hithörande litteratur: Vilhelm Gödel, Bergsmannaliv
på 1870-talet, kr. 7.
Linnar Linnarsson, Gamle patron och hans tid, kr. 3: 75.
Fackföreningarnas förhistoria
sid. 407 st. 2
började vid mitten av 1860-talet med att arbetare samt
hantverkare och andra småborgare sammanslöto sig till
arbetareföreningar med uppgift att förbättrà arbetarnes
ekonomiska och sociala ställning och höja deras bildning
genom att bereda dem tillfälle till bättre undervisning. Denna
rörelse höll sig ännu inom de borgerligas råmärken och
närmare bestämt inom ramen för det liberala partiets program.
På de första möten, arbetareföreningen i Stockholm höll,
kunde man få höra talare så vackert »förmana till
fosterlandskärlek, gudsfruktan, arbetsamhet, aktning för lagarna och
enighet». Det vilar också mycket av samma tidsstämning över en
annons oin ett sammanträde i Stockholms arbetareförening
på nyårt 1858, enligt vilken man först skulle en timmes tid
diskutera »arbetarnes enskilda angelägenheter». Sedan —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
