Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten blir reformator - Det stora avgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man här uppfört en bostad åt ej fullt 300 personer, alltså
för en summa, tillräcklig att förse var och en av dessa åldriga
och bräckliga människor, som framför allt längta efter lugn
och ro, med eget hem i en lugn och naturskön trakt — för
att nu välja ett annat slags extravagans!
Danvikens hospital, såsom det av ålder kallades, hade
till uppgift att vara dels ett ålderdomshem, vilket gav
»redelig kost och spisning för gode borgare och borgerskor»,
som köpte sig in där, dels en underhålls- och vårdanstalt
för fattiga och sjuka, vilka i äldre tider alltid vårdades
tillsammans. På hospitalen hopgyttrades sjuklingar av olika
slag. I »Danviks skrå», såsom Gustav I:s reglemente för
Danviks hospital benämndes, ingingo föreskrifter om en särskild
sjukstuga, som sköttes i början av en fältskär och badare,
men längre fram i tiden av en riktig läkare med tillhjälp av
en matmoder och sådana hjon, som församlingens präst utsåg
därtill. »Matmodern skall», heter det, »akta på vad var
förmår äta, så att de, som mycket sjuka äro, måge något få det
dem lyster; och därom skall hon säga sysslomannen till,
och det skall henne icke förnekat varda.
En icke oviktig hygienisk uppgift anförtroddes år 1691 åt
en kvinna vid namn Anna Andersdotter, som fick tre tunnor
spannmål för att hon rensat Danviks-barnens huvud från
skorv och småkryp eller, som det står på kvittot, »heelat
31 st. barn uti dheras hufwuden».
Över den »mäktig onda stanken» från de sjuka klagades
länge, trots föreskriften, att de fattige skulle »en resa hava
badstuga i veckan, för deras skull som bada vilja».
Missförhållandet tyckes ha varit en oundviklig följd av den
tidens otillfredsställande hygien och desinfektion. I den
berömde Västeråsbiskopens Johannes Rudbeckii [1] stadgar
om hospitaler och sjukstugor, vilka gällde som mönster för
sin tid, ser man vilka andra medel, som försöktes mot den
obehagliga företeelsen: när man eldade, skulle spjället skjutas
och »enbär, lökskal, äppleskal eller annat välluktande kastas
i elden, på det att förmyndarena, prästen, sysslomannen och
andra må kunna gå därin, när så behöves».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
