Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett nytt befrielsekrig - Ett nordiskt kungamöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång eller två med varannan och skildes åt; och de flngo
fröjde-skott utav alle skepp och galejor.
Och då konung Gustav var kommen till sitt läger igen,
reddes där till ett ståteliglt pankett, och han hade alle
gisslare till gäst; och gjorde sig där konungen lustig och glad
med dem, så att de blevo alle välbeskänkte. Herr Anders
Bilde trädde fram för alla andra och sade, att han och alla
danska såväl som de ärlige svenske män hade nu mycket
till att glädja sig, att det var nu så kommet till en så stadig
och evig fred, vänskap och förbund, och det med många
fager ord. Så svarade konungen höveliga därtill och sade,
att evig vore nu en lång tid, men människorna kunde intet
liknas därvid; där hade väl många föreningar varit
upprättade Sverige och Danmark emellan, men där hade ju
alltid sedan funnits saker till, varigenom god vänskap och
vilja hade åter blivit förspilld, och var så skett mera och
oftare på den danska sidan än hos de svenske. Därföre
vore väl önskandes, att de ville tänka därtill på deras sida,
vad som kunde lända till gott naboskap och vänskap, så
skulle de, näst Guds hjälp, ingen nöd hava på denna sidan,
med många flere sådana ord, som väl räckte en god stund
på natten. Därmed fingo de förlov utav konungen och drogo
så sin väg. Om morgonen kommo alla konungens av
Danmark trumpetare och spelemän, de där besökte konung
Gustavs läger. Tredje dagen bröt konung Gustav själv upp.»
Ett fördrag uppsattes och undertecknades, enligt vilket
Nordens tre riken ingingo anfalls- och försvarsförbund på
50 år. »Det var onekligen ett löftesrikt och högtidligt
ögonblick, en ljusglimt i de båda grannrikenas mellanvarande,
men det blev ej heller mera; snart bredde sig åter avundens
och tvedräktens töcken över detsamma», säger Emil
Hildebrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
