Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskartag - Gustav ändrar åsikter om hur Sveriges folk skall regeras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde sin plikt och straffade de gräsliga ederna utan
tvärtom »själv brukade dem mest».
Nu steg Gustavs vrede till kokpunkten. Den djärve
predikantens broder, ärkebiskop Laurentius Petri, fick mottaga
ett hotfullt kungligt brev med anledning därav att på
predikstolarna i Stockholm ropades ej annat än »tyranner, tyranner
och omilt herrskap», fastän Kristus och Paulus hade befallt
att predika lydnad. »Predikanter skolen I vara och icke
herrar», stod det vidare i brevet. Och slutligen hotade
konungen med att om icke prästerna förkunnade Guds ord
kristligare, så måste han tänka på andra medel.
Hotelsen skulle snart gå i fullbordan. Olavus Petri och
Laurentius Andreæ blevo av konungen ställda inför domstol.
Anklagelsen vimlade av hätska och orimliga beskyllningar.
De anklagade hade, heter det, i sina skrifter »beskriat Hans
Majestäts goda rykte. Desslikes hava de ock uti deras
predikan alltid med deras ’Herodem’ och ’Pharaonem’ ropat
och skriat, likasom de gärna säga ville, att Hans Majestät
skulle vara en slik blodstyrann, som Herodes och Pharao
voro.» I stället hade de bort låta sina åhörare veta, »att detta
rike uti Hans Kungl. Majestäts regementstid icke herodiskt
och pilatiskt utan nådeligen och väl regerat är».
Ja den stackars konungen hade varit »omgiven på alla
sidor med så mycket förräderi likasom en uppjagad hjort,
vilken av hundar på alle sidor beängstad är», och »mäster Lars
lurade på konungens fördärv såsom lejonet eller ulven på
aset eller rovet». Såsom sekreterare »puckade han alltid
med Hans Majestät, givandes före, att han med sin
evangeliska hop vore så stark som Hans Majestät». När
konungen begärde hans tjänster, »snorkede och murrede han
däremot med sin onyttige mun» och förklarade, att han icke
kunde belasta sig med så mycket arbete; men gällde det hans
egen fördel, så visade han nog flit i arbetet.
Rättegången slutade på ett hemskt uppseendeväckande
sätt: de anklagade dömdes att med svärd avrättas, därför
att de vetat om en sammansvärjning mot konungen men
förtegat den. Och dock kunde mäster Olof betyga »med Gud
och ett gott samvete», att han aldrig vare sig hemligen eller
uppenbarligen sökt skada sin konung.
De dömda blevo dock av konungen benådade. Gustav Vasas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
