Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsfadern - »Han som vårt Sverige murat från grund och till tak»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En part av bönderne äro så egensinnige och late, att de
nu platt låta igen gå [1] det ena åkerstycket efter det andra
och ängen uti lika måtto, så att de ingalunda vilja hålla
jorden vid makt, såsom deras förfäder före dem gjort hava.
Och besynnerligen [2] tyckes det dem orätt vara, att de skola
upptaga igen de gamle diker, som för någre år sedan vid
makt varit hava, låtandes därmed hemmanen platt i
grund fördärvas. Där, som tillförene sköna byar med åker
och äng varit hava, där äro nu mossar och kärr, som det
växer skvattram, pors, blåbär och tranebär uppå.
Och det, som osått bliver i åkern, som man väl kunde
hava gagn utav, det låta de i lättja, tredska och
oaktsamhet deras svin alltsammans fördärva och upp rota, så att de
hava gagn av intetdera och få därmed varken säd eller gräs,
så att det, som kon och annan boskap skulle hava, det
fördärvar son; och svälta så ihjäl både ko och so och, snarast
sagt, all boskapen. Gud skall vela, att Oss högeligen
förtryter, att sådan skada och fördärv skall gå ut över riket.»
Blev det ovanligt varma och torra somrar, så hade
konungen också sakförståndiga råd att ge. Så var fallet år
1544, då han avrådde allmogen i trakten kring Gripsholm
från att bärga hö på sina hårdvallsängar förr än vid
Olofsmässan eller längre fram, så att nytt gräs kunde växa upp
igen. »Men» säger han, »där sidlänt, både där starräng eller
madäng förhanden är, där borde med rätta hava varit
höbärgat om midsommartid; men var sådana funnes ännu
obärgade, då skola de, som dem äga, tänka till att höbärga dem
med det allra första, så framt de vilja undvika tillbörligt
straff. Sammalunda vilje Vi ock allvarligast alle hava
förmanat, att de skola akta fliteligen uppå andtiden, och efter
rågen nu görs mogen, att han fördenskull icke måtte stå länge
oskuren och falla bort, såsom det ofta ske plägar.»
Ett missförhållande, som Gustav Vasa ivrade mycket
emot, var den långt drivna hemmansklyvningen. Där
lågo »åtta eller tio starka och friska karlar och trängdes på
ett hemman». Ingen av arvingarne ville låta lösa ut sig, och
följden blev naturligtvis fattigdom, då de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
