- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
247

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle kung Göstas sista tid - Landsfadern tager avsked av sitt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arghet[1] eller motvillighet[2] utan av mänsklig svaghet, att
jag icke har kunnat eller förmått bättre göra’t. — Min tid
är snart förlupen. Ej tarvas mig därom stjärnor eller
annan spådom; jag känner tecken i min egen kropp, att mitt
leverne snart skall taga en ända i denna mödosamma värld.»

— Välsignande sträckte landsfadern ut sina händer och
skildes under allmän, djup rörelse från sitt folk.

Därpå upplästes konungens testamente, i vilket han
överantvardade Sveriges krona åt sin äldste son och gav de yngre
sönerna stora ärftliga hertigdömen. Johan fick sydvästra
Finland, och åt Karl gav han Södermanland, Närke samt
Värmland. Det var enda sättet efter den tidens
levnadsförhållanden att värdigt försörja de yngre sönerna. Kanske ville
den gamle ock ge riket bättre stöd, än han såg att Erik
kunde bli. Men det var farligt, att han gav hertigarne full
kunglig makt inom sina områden: »likasom vi dem på kronans
vägnar själve innehaft, platt intet undantagandes», hette det.
På detta vis blev Sverige i själva verket delat mellan flere
furstar. Gustav hade dock ej glömt Folkungaättens
brödrastrider, ty han förmanade sönerna enträget och faderligen
att »såsom käre bröder varannan älska och endräktige bliva».

— Testamentet blev av ständerna gillat och stadfäst.

*        *        *



Enligt det referat av Gustav Vasas avskedstal, som finns i
Fryxells allmänt lästa »Berättelser ur svenska historien» liksom
i Geijers »Svenska folkets historia», skulle konungen även ha
yttrat: »Jag vet, att jag i mångas tankar varit en hård
konung. Men de tider skola komma, då Sveriges barn skulle
vilja riva mig upp utur mullen, om det i deras makt stode.»

Hur vördnadsbjudande dessa ord än te sig, omgivna av
profetians helgd, kan den historiska kritiken ej vara med
om att de tillskrivas gamle kung Gösta. Hade konungen
verkligen begagnat denna vältaliga vändning, så är det
otroligt, att den icke skulle ha återgivits i åtminstone något
av de samtida personers referat, som ovan anförts. Men
hur ha dessa ord kommit in i Fryxells och Geijers
framställningar? Jo, Peder Svart höll vid Gustav Vasas
begravning en likpredikan, som är en av de förnämsta

[1] Elakhet.
[2] Ond vilja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/2/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free