- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
325

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sturemorden och Eriks avsättning - Sturemorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Majestät blivit »förlossad» från sin »svaghet och anfäktning»,
sökte han försvara mordgärningarna på följande sätt. Han
sade sig ha hört »mångahanda tal, liksom Vi icke skulle vara
vid regementet, utan att man skulle hava en annan konung.
Därutöver hände sig», fortsatte han, »att den herr Nils
Svantesson kom så oförvarandes in på Oss, utan all säkerhet och
lejd, där han dock visste sig mycket ont hava handlat emot
Oss och Sveriges rike. Och alldenstund Vi tillförne, allt
sedan denna fejd begyntes emot fienderna, med mycken
ohörsamhet äro besvärade vordne utav Våre undersåtar,
kunde Vi icke annat tänka, än att de allesammans skulle hava
beslutit sig för en annan konung. Och efter Vi icke visste,
vem det vara skulle, tänkte Vi, att herr Nils Svantesson
skulle vara densamme.

Därför aktade Vi först giva Oss i förlikning med greve
Svante och bemälte herr Nils, alldenstund Vi fruktade, att
de skulle hava för mycket anhang(!). Men efter greve Svantes
ord föllo så, att Vi det annorledes icke kunde förstå, än att
han icke var benägen att vara i någon förlikning med Oss,
visste Vi intet bättre råd än att bliva uti Vår kallelse och
försöka det yttersta, som Vi förmådde, att Vi kunde taga
den nye konungen av daga; och hände så det manslag, som
då skedde uti Uppsala. Och den tid sådant var hänt, togo
sig månge av Våre tjänare tillfälle därav till att mycken
grymhet bevisa och dråpo månge såväl skyldige som oskyldige,
därigenom mycket mera skada skedd är, än som Vi
visste eller gärna sett hade. Och när Vi kommo i skogen,
läto Oss alla så gå uti vilda marken, så att Vi hade ingen
Oss till försvar utom Gud allsmäktig och Oss själve, likasom
Vi hade varit ett oskäligt kreatur och intet gott hade
gjort någon människa.

Och emedan Vi hava varit uti anfäktning och frestelse både
av djävulen och onda människor, hava Vi så mycket haft
till att disputera med djävulen och stå hans anfäktningar
emot, att Vi intet hava kunnat beställa uti riksens saker.
Dock haver Gud allsmäktig nu upplyst Oss, så att Vi äro
komne till Vår förra myndighet och kungliga regering igen
och Sveriges rike nu är något kommet i lag igen.

Men efter sådana besvärligheter, som Oss vederfarna äro,
pläga ofta komma av onda människors trolldom och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free