- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
328

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sturemorden och Eriks avsättning - Erik förlorar sin krona

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blev den hatade Göran Persson gripen av konungens eget folk
och utlämnad till dem. »Den ärelöse, förgiftige förrädaren
och blodhunden» blev med all den tidens grymhet och råhet
avlivad. Först blev han bunden vid galgen och hans bägge
öron avskurna »långt in i huvudet». Därefter knöt bödeln
ett rep om livet på honom och hissade honom upp i galgen,
där han lämnades att hänga en halvtimma. Sedan togs han
ned och lades på marken samt sträcktes och bands till
händer och fötter vid fyra pålar. Därpå slog bödeln först
sönder hans smalben, sedan hans lår och sist armarna. Under
hela denna hemska pina skall Göran ha visat den största
ståndaktighet och ej givit ett ljud ifrån sig. Bödeln löste
honom så till händer och fötter och lät honom sedan ligga
en halvtimma, till dess han av profossen erhöll befallning
att slå den dömde på bröstet. Då bödeln slagit honom
tvenne slag, ropade Göran: »Noch nu, noch nu!»

I detsamma kom hertig Karl ridande förbi. Till honom
ropade den olycklige: »Ack, nådige herre! Förbarma dig
över mig och förkorta min pina, på det jag icke må falla i
förtvivlan om min själ för denna stora pina!» Då befallde
hertigen, att man skulle hugga huvudet av honom, vilket
ock skedde. Hans lik blev sedan styckat och lagt på stegel,
som med grymt hån restes på Brunkeberg mitt för slottet,
»så att konung Erik kunde då väl se honom för sina ögon,
så ofta han ville».

Görans moder hade också blivit gripen och bortförd med
en kavle i munnen, »att hon intet fick tala, efter hon
beskylldes att bruka trolldom». Man förde henne till steglet,
där hennes sons stympade kropp hängde. Då bödeln sedan
vände hästen för att föra henne därifrån, föll hon av den
och bröt halsen av sig, varefter hon jordades vid galgen eller,
enligt en annan uppgift, i ett träsk vid Järva.

Slutligen gåvo Stockholms försvarare sin konungs sak
förlorad och släppte in upprorshären i staden. Vid budskapet
om att det hade gått så långt skyndade Erik mot sina
fienders anförare, Sten Eriksson Leijonhufvud, med endast 40
drabanter. Herr Sten uppmanade nu konungen att giva sig
fången, och denne syntes villig att efterkomma hans
fordran. Men i samma ögonblick som Erik räcker Sten sin hand,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:11:42 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/2/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free