Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sturemorden och Eriks avsättning - Eriks död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommande livet, övervinnande alldeles denna världens
bekymmer och förlikande sig med alla människor, som han hade
något utståendens med, och sedan med trone omfatta Kristum,
svarade han till det första något vrångliga. Men när
man nu något vidare handlade med honom och sjukdomen
mer och mer förstärktes, så att han förnam dödsens vissa
sändningebud vara för handen, svarade han då något likligare,
så att när det kom till det yttersta om natten mellan
måndagen och tisdagen och man förmante honom, att han
skulle av hjärtat giva dem till, som honom uti någon måtto
förtörnat hade, så ock av hjärtat bedja dem om vänskap,
som han hade brutit emot, därtill svarade han: ’Ja, ganska
gärna av allt mitt hjärta.’
När nu något vidare tiden led, bad jag, att han skulle
antvarda Gud sin ande. Då repeterade han två gånger dessa
orden efter mig: ’Herre Gud, i Dina heliga händer antvardar
jag min ande.’ Sedan låg han vid pass en timme mållös,
dock så stilla, likasom han hade somnat, vilket skedde den
25 februari, när klockan var vid tu efter midnatten.»
Mycket har skrivits i frågan, om Erik XIV dött en naturlig
död eller blivit förgiven. Enligt sägnen skall han ha fått
det dödande giftet i en ärtsoppa. Ett betydelsefullt
vittnesbörd utgör Karl IX:s uttalande vid den rättegång, som på
1605 års riksdag anställdes mot riksrådet Hogenskild Bielke.
Om honom påstod Karl inför de samlade ständerna, att han
alltid stämplat för att »utrota konung Gustavs avföda,
såsom han först begynte på konung Erik, om vilken han
rådslag gav, att han uti sitt fängelse skulle förgivas, som ock
skedde, vilket är ohörligt, att en potentat, som haver mist
land och rike och var tagen till en fånge och sätter innanför
tre eller fyra lås, skulle så ynkeligen komma om halsen».
Att den stackars fången själv fruktade för att brodern
skulle taga hans liv framgår av följande anteckning, som
han nedskrev i fängelset: »Den där aktar att bringa en
broder om halsen är mäkta lik en Kain. Kung Johan har
velat bringa mig om halsen. Mäkta bedrövlig är denna
världen i all sin ondsko. Mig vederfares det nu i 7 år.
Nu för tiden är det år 1575.»
Enkel blev den fallne härskarens begravning. Johan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
