Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - »Rikets prydande byggningsman»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållet som i konung Gustavs tid. Att det ej hjälpte visar
bäst det flere år därefter återkommande klagomålet, att
vid hovet »hålles varken ordning eller lydnad».
Sorgligt ryktbara äro också Johans försök att genom
myntförsämringar öka kronans tillgångar. Han begagnade sig
därav för att för egen räkning växla till sig det äldre och
bättre myntet. Påföljden blev naturligtvis, att undersåtarnes
penningförmögenhet i motsvarande mån minskades. Upprepade
kungliga brev med stränga straffbestämmelser mot
det försämrade myntets »förakt» vittna också om det
allmänna missnöjet med dessa åtgärder.
När Johans son och efterträdare, Sigismund, skulle krönas,
överlämnades till honom en oration, författad av riksrådet
Erik Sparre, som var berömd för sin vältalighet. Allt annat
än en blomstermålning var den skildring, som då gavs av
rikets tillstånd: »Var är nu», heter det, »den ansenlige
drätsel, vilken väl kunde skattas till månge millioner, som för
handen var den tid konung Gustav, höglovlig ihågkommandes,
avsomnade? Den är all åtgången. Var är nu det förmögne
och ansenlige ridderskap och adel, rikets prydning
och ära, som tillförene kunde rida i hundradetal till hova,
konungen och riket till tjänst och ära? De synas nu intet
heller: en stor del äro fallne för svärdsegg nu i så månge
år och emot så månge åtskillige fiender, och de som nu
igen leva äro oförmögne. Var är nu den stora rikedom och
förmåga eller den ymnighet på allt det människor kunna
vedertarva, [1] som fanns i riket hos alle undersåtar? Det
är allt uppött och försvunnet. Var äro nu de sköne och
månge skinnvaror av allehanda slag, som här i riket vanka
plägar, icke allenast efter detta rikets vedertarft utan också
till överflöd, [så] att man andra omläggande land därutav
haver haft till att meddela? [2] Var är nu det silver och goda mynt, så ock det osägeliga goda köp, som i detta riket
varit haver?»
Litteratur:
Gustaf Upmark, Svensk byggnadskonst 1530—1760; inb. kr. 30: —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
