- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
384

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III - Ryska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hertig Magnus skulle emellertid kort därefter bli använd
som verktyg på annat håll. Det var av ryske tsaren, som
lockade honom till Moskva och trolovade honom med en
rysk prinsessa. Med en här på över 20,000 man drog han
nu till Reval och började belägra detta. Men staden
försvarade sig med beundransvärt seg kraft under ledning av bland
andra Karl Henriksson Horn. Ryssarne försökte att med
fyrbollar skjuta staden i brand. Men Horn utsåg 400
livländska bönder att släcka alla dylika projektiler och
utfäste en belöning av tre mark för varje upphittad fyrboll.
»Av den belöning», säger Girs, »vordo de bönder så idkne
och höllo med de fyrbollar både natt och dag en sådan
jakt, att månge sorgmodige vederkvicktes därvid och kunde
icke hålla sig ifrån löje. På sistone var en fyrboll icke
mera aktad än en fågel i vädret.» I sju månader höllo
svenskarne ut, och Magnus måste till sist upphäva
belägringen.

Men i december 1572 kom tsaren själv under vilda härjningar
inbrytande i landet. Den fåtaliga besättningen på
det svenska fästet Wittensten måste kapitulera.
Befälhavaren, Hans Boije, och många av hans män blevo av
ryssarne behandlade på ett omänskligt sätt: de bundos
vid spett och stektes till döds. En fruktansvärd förödelse
gick nu över det kringliggande landet, ty Johan var av
sin ständiga penningbrist urståndsatt att skicka de sina
någon kraftigare hjälp.

Fäste efter fäste föll i ryssarnes händer. Betecknande för
hur det infödda ridderskapet och de tyska legoknektarne
skötte försvaret är Girs’ skildring av när slottet Hapsal
intogs: »På slottet Hapsal voro de hapsaliske junkare
så väl till mods uti ryssens inkomst på slottet, att de sutto
och spelte med jungfruer, havandes två på knä tillika.
Ryssarne förundrade sig över de tyske, vad de voro för ett
sällsamt folk, och sade sinsemellan: ’Om vi ryssar hade så
lättfärdeligen uppgivit en sådan befästning, så djärvdes vi aldrig
mera slå våra ögon upp för någon redelig man. Vår storfurste
skulle ock icke veta, vad för en död han skulle på oss
pålägga.’ Men de tyske på Hapsal djärvdes icke allenast slå
sina ögon upp utan blygsel, utan sitta därutöver och spela
med jungfruer, även såsom de hade allt väl beställt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:21:55 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/2/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free