Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sigismund och hertig Karl
- Hertigen och rådet bli fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hertigen och rådet bli fiender.
Blott nödda och tvungna hade rådsherrarne gått med
på Söderköpings riksdagsbeslut. Men när bud kom från
Sigismund, att konungen ogillade riksdagen, ja så gott
som skilde hertigen från regeringen, blevo herrarne ännu
betänksammare. Hela deras följande politik gick ut på att
undvika allt, som kunde framkalla en brytning eller leda till
»vidlyftighet», såsom det hette på deras språk. Rädda för att
träffa hertigen voro de som för pesten, och långa rader av
ursäkter hade de att anföra, så snart han ville ha ett möte
med dem eller med ständerna. Det var ingen måtta på
deras klagolåt över hur de »anfäktades» av sjuklighet, som
hindrade dem från att fara hemifrån. Erik Stenbock
bedyrade, att han för sjukdoms skull var »en Guds fånge».
Den gamle sluge Hogenskild Bielke fruktade, att han skulle
få vattusot. Till Söderköpings riksdag hade han visserligen
infunnit sig men klagade, att han blott »med stor
vedermöda kunde gå på desse onde gator».
Erik Stenbock höll sig däremot borta från riksdagen,
skyllande på »torrvärk och svaghet». Men Karl ville icke höra
på det örat utan genmälte i bister ton till den kamrat i
rådet, som framförde Herr Eriks ursäkt: »Draga på jakt,
det förmår han, när han vill, men icke att draga hit till att
vara ens med mig och alle rikets ständer.» Gustav Banér
klagar än över att han »för en rätt ond ryggs skull litet
orkar sitta», än över att han anfäktas av »svåre sting, som
begynna upp i bröstet och stundom på högre och under
tiden [1] på vänstre sidan och ned i veka livet». En annan gång
hindras han därav att han, som han skriver, »bekommit en
värk nere i min vänstre länd, där hon är tjockast», så att
han knappt kan varken sitta, gå eller ligga. Därtill är han
»hemsökt av lede bölder på ryggen och högre armen».
Herrarnes förtroliga brev till varandra visa emellertid, var
den svåraste sjukan satt, och hur angelägna de voro att, som
Gustav Banér skriver till Hogenskild Bielke, klara sig
undan »det, som man — d. v. s. hertig Karl — mest åtrår,
[1] Understundom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0443.html
