Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Finnarne i mellersta Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fälldes nu alla träden och fingo ligga och torka till nästa
sommar, då sveden antändes. Detta skulle enligt en gammal
tradition ske på tre ställen och med tre slags eld, nämligen
skotteld, flinteld och gnideld, uppkommen genom trästyckens
gnidning mot varandra. Då eldarna möttes, skulle det smälla;
och ju hårdare det small, desto bättre blev rågen, trodde man.
»Det var ett storartat skådespel att i den stilla, ljusa
högsommarnatten se lågorna girigt slicka sig fram uppför
höjden», säger en skildrare. »Det fräser i riset, sprakar, knastrar
och knäpper i granveden.» Till sist är sveden ett böljande
eldhav, varur enstaka torra träd sticka oberörda upp, tills
även de fatta eld och brinna likt skyhöga jätteljus.
Så snart elden slocknat, och innan ännu askan svalnat,
skyndade sig finnen att uppluckra marken med en hacka eller
med en harv av allra enklaste slag, bestående av granar med
vidsittande grenstumpar. Därefter sådde han sin finnråg och
myllade ned den med en buskharv. Men ville han inte göra
sig så mycket besvär, så föste han bara sin fårskock ut på
åkern. Skrämda av de askskyar, som djuren virvlade upp,
anställde dessa en vild jakt över sveden och bedrevo på
samma gång åkerbruk.
Följande år kunde nybyggaren få en vacker skörd av det
småkorniga och sötaktiga sädesslaget. Men redan samma
år fick han taga skörd ur sitt rovland, vartill han utsett
den bästa delen av svedjelandet. Rovorna voro nämligen
en viktig beståndsdel i finnens föda. Stekta med skalet på
i rökstugans ugn, smakade de riktigt bra; och om den roll
de spelat i Finland vittnar soldathumorn, som på melodin
till »Finska rytteriets marsch» sjunger:
»I Finland, där åto vi rovor och gröt
och drucko vårt porsöl därpå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
