- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
494

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Finnarne i mellersta Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ännu mot slutet av 1600-talet förstodo finnarne i
Gästriklands och Hälsinglands skogsbygder mycket dåligt det svenska
språket. Dåvarande kyrkoherden i Gävle, Johan Henrik
Schæfer, som var född i Åbo och kunde tala finska, fann
nämligen vid sina visitationsresor bland »de arme finnar»
i dessa trakter, att de »sväva uti hedniskt mörker och icke
haft den ringaste kunskap om vare sig Gud eller Kristo».
Prästerna hade icke förstått dem och de ej heller sina präster;
och de »bondetolkar», som prästerna använt vid sina samtal
med finnarne, hade ofta grovt misstolkat bägge parternas ord.

Stor blev nu finnarnes glädje över att av Schæfer få höra
predikan på det språk, som de förstodo. Ja vid ryktet
därom kommo stamförvanter ända från Västmanland för
att få vara med om gudstjänst på finska, och ej blott med
ord utan även med tårar betygade de sin glädje över vad
de hört och sin längtan att framgent få vara med om
sådana högtidsstunder. Så visar kyrkoherde Schæfers
berättelse, att trots finnarnes avskilda liv ute i vildmarken och
deras obekantskap med det språk, som talades i närmaste
bygder, hade dock ej ädlare känslor och behov utträngts
ur dessa kulturellt försummade människors bröst.

Finska språket dog dock rätt snart ut, åtminstone i de
trakter, där större bruk uppstodo. Där måste finnarna nämligen
lära sig svenska för att kunna göra affärer med bruken i träkol
eller andra varor. Till försvenskningen bidrogo också
giftermål mellan finnarne och bruksbefolkningen. I
Ångermanland finns numera ingen, som ens av sina förfäder hört
berättas, att finska talats där. En mängd finska ortsnamn
finnas dock både i Gästrikland, Medelpad, Ångermanland
och annorstädes, sådana som Samakolambi = Grod-tjärn,
Låtalambi
= Klipp-träsk, Råviso av finska rovasuo =
Brännlands-myren, Vaskimäki = Koppar-backen.

Litteratur:

Petrus Nordmann, Finnarne i mellersta Sverige.

Sven Lönborg, Finnmarkerna i mellersta
Skandinavien (Tidskriften Ymer för år 1902).


C. V. Bromander, Svedjeland på Finnskogen (Svenska
turistföreningens årsskrift för år 1902; haft. kr. 4:—).


Helge Nelson, En bergslagsbygd (Ymer för år 1913).

Johan Nordlander, Den finska invandringen i
Gästrikland (Småskrifter, utgifna af Norrländska studenters
folkbildningsförening: n:o 13; inb kr. 1:—).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:51:13 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/2/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free