Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs ärvda krig - Danska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vittsjö. Han steg sedan i graderna, blev riksråd och en av
rikets högst betrodda män.
De viktigaste krigshändelserna i övrigt under året voro
danskarnes belägring av gränsfästena Älvsborg och
Gullberg, båda belägna på södra stranden av Göta älvs utlopp.[1]
En vinternatt försökte Kristian IV själv en stormning av
Gullbergs fäste. Men han lyckades ej överraska dess
befälhavare, Mårten Krakow. Fem gånger stormade danskarne,
men nu, som mången gång förr, »skyddade de murarna med
män, icke männen med murar». Besättningen krossade de
stormstegar, som restes mot vallarna, och höll fienderna
varma med att både skjuta och kasta stenar.
Det berättas, att när Mårten Krakow genom ett svårt sår
urståndsatts att föra befälet, så var det hans manhaftiga
hustru, Emerentia, som övertog det och ledde det med
en karlavulenhet, som endast i de isländska sagorna äger
motstycke. Danskarne lyckades dock slutligen spränga en
av de tunga portarna. Segervissa rusade de in — men då
hällde soldathustrurna över dem strömmar av skållhet lut
så att fienderna, såsom Mårten Krakows dotter utlåter sig,
»blevo liggande i valvet och kring porten som skållade svin».
Medan försvaret nu leddes av en kvinna, hade hövitsmannen
för knektarne blivit så förskräckt över att se danskarne
bryta in, att han krupit undan och gömt sig. Det värsta
var, att han hade nyckeln till krutkammaren med sig. Men
fru Emerentia lät bryta upp dörren dit, ladda kanoner och
med dem rensa portvalvet från fiender.
Efter stridens slut fick fru Emerentia reda på
hövitsmannens gömställe — hon säges ha upptäckt honom sittande
»på ett hemligt rum». Den barska kvinnan skall ha funnit
situationen värd en fråga, om han tyckte att det nu var
tid att svalka sig, varpå hon lär ha fattat karlen i nacken
och bägge fötterna samt »vräkt honom ned i hans eget
skarn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
