Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav II Adolfs ärvda krig
- Danska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bli kvarhållen av höststormarna. Då tog han sitt parti,
lyfte ankar och seglade hem, den 10 september 1612.
Men i Stockholm hade man berett sig på en belägring,
och liksom före slaget vid Brunkeberg hade dalkarlarne
skyndat till stadens undsättning. Söderifrån kom den unge
konungen i snabba dagsresor, ehuru han knappast hunnit
bli återställd från en farlig febersjukdom, som han ådragit
sig under fälttåget genom att en gång dricka vatten »utmed
vägen». Han anlände till sin hotade huvudstad den 9
september på natten. Redan ett par timmar därefter hade han
satt sig i spetsen för en styrka, med vilken han skyndade
ut till Vaxholm. Men när han kom dit, var fienden borta.
*
En egendomlig episod i detta krig är det öde, som
drabbade en skotsk hjälphär, värvad för Gustav Adolfs räkning.
Sedan danskarne bemäktigat sig Älvsborg, hade skottarne
ingen annan utväg att komma till Sverige än att med vapen
i hand tränga fram genom Norge. På sensommaren 1612
lade tvenne skepp till vid Romsdalen och landsatte 3—400
skottar under befäl av Alexander Ramsay. Genom
Romsdalen tågade främlingarne fram, och överallt flydde
invånarne vid den ovanliga synen. Utan motstånd fortsatte
skottarne tåget genom en hålväg fram över Dovre fjäll och skulle
genom Kringlens bergspass tåga ned i Gudbrandsdalen för
att därifrån komma in i Sverige. Brant stupar fjället här
ned mot Gudbrandslågen, som skummande brusar fram
genom den vilda nejden. Blott på en smal ridväg, som buktar
sig fram längs den skogklädda fjällbranten, är det möjligt
att komma fram här.
På fjällbranten ovanför vägen samlar sig nu en skara
norska bönder. De stapla upp en stor »välte» av
timmerstockar och stenblock, vilken de hålla fast med tåg i väntan
på att skottarne skola komma vägen fram. Utan att ana
någon fara vandra främlingarne mot döden, ty buskar
och småskog dölja, vad som försiggår uppe på fjällets
sluttning.
För att männen däruppe skola veta, när skottarne äro rakt
under välten, har man kommit överens om, att en man på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0042.html
