- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
56

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs ärvda krig - Polska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skildrar konungen själv i målande ordalag sjöresans
vedervärdigheter.

»Då vi nu först från Sverige drogo», skriver han, »seglade
vi med träffelig fortgång allt in under Domesnes,[1] en ort,
som sjömän plägar kvälja. Där kom vinden emot. Jag gick
till ankars, men andra höllo sjön; till ankars gick jag, förty
att jag av landet kunskap hava måtte, den jag ock
någorlunda fick, och sporde att fienden i ingen beredskap var,
utan med 200 hästar, som till Dünamunde[2] komne vore. Mot
morgonen gick jag till segels med god vind och hoppning
snart till mitt föresatta mål att komma. Men alldenstund
att vädret växte och vanartades uti en storm, torde våre
sjömän icke mot natten, som oss överföll, löpa på en
lägervalls strand, där inloppet icke så djupt var, att vårt skepp
på ett nödfall bärgas kunde. Ladom förty till sjös och ville
natten fördröja, uti vilken natt vädret sig vände, flottan
skingrade och mig lärde, hur äventyrligit det är folk i
myckenhet över sjö att föra. Vi höllo sjön i tre dagar i regn,
blåst och elakt, mörkt väder, varav våre skepp läck,
maste- och segellöse blevo, särdeles de, som ryttarne förde. Huru
hästarne foro kunnen I tänka. Folkets proviant blandades
så med spisöl, som utläckte, och salt vatten, att det icke
mycket drygare därav vart.»

Större delen av flottan löpte slutligen in i floden Düna och
lade sig framför Riga. Gustav Adolf började kriget med att
belägra den mäktiga handelsstaden, nyckeln till Livland.
Han anlitade därvid alla den samtida krigskonstens medel
och hade till sin hjälp skickliga officerare och ingenjörer,
som förut kämpat under Morits av Oranien. Men i förtröstan
på sina murar med torn och vallarna därutanför vägrade
stadens invånare stolt att ge sig.

Från båda sidorna dåna kanonerna. Grova mörsare
utkasta glödande kulor och stenar om mansvikt. Redan börja
tornen rasa, och svenskarne rycka allt närmare under skydd
av stormtak och löpgravar. När en grav blivit färdig, gräva
de från dess ändpunkt en ny åt motsatta hållet, nästan
jämnlöpande med den förra. Konungen själv arbetar med spaden
mitt i kulregnet. Men Rigas försvarare gräva mingångar


[1] Kurlands norra udde.
[2] Rigas uthamn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free