- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
69

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs bästa stöd - Axel Oxenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Axel Oxenstierna.



DET är en dag under Gustav Adolfs polska krig. I sitt
tält sitter konungen tillsammans med sin kansler, Axel
Oxenstierna, inbegripen i viktiga överläggningar. De ha
arbetat tillsammans hela dagen. Konungen har utkastat stora,
snillrika tankar, djärva planer för krigets fortsättning. Men
Oxenstierna har med skarp blick prövat dem, synat dem i
sömmarna. Han vill aldrig råda till något, innan han tänkt
sig in i hur det kommer att taga sig ut i verkligheten, ej blott
i tanken och på papperet. Nu sitter han där orubbligt lugn,
betänker och tvekar ännu. Då blir konungen till slut otålig och
brister ut: »Om inte min hetta satte liv i Eder köld, så skulle
alltsammans stelna och stanna av.» Kanslern svarar helt lugnt:
»Om inte min köld svalkade Eders Majestäts hetta, så skulle
Eders Majestät redan ha brunnit upp.» Konungen skrattar
gott, och överläggningarna fortsättas. — Så brukade de bägge
sitta tillsamman som två goda vänner och rådpläga om
viktiga frågor. Besluten fattades endräktigt såsom av en; ty
för bägge var målet detsamma: Sveriges bästa.

Axel Oxenstierna hade vid unga år av Karl IX fått
förtroendet att vara svenskt sändebud vid främmande hov. Herr
Axels ovanligt rika kunskaper, ej minst i språk, gjorde honom
lämplig härför. Och han utförde sina uppdrag så väl, att
konungen utnämnde honom till riksråd vid blott 25 års ålder.
Rik på erfarenhet stod han vid tjuguåtta års ålder som
rådgivare åt den sjuttonårige konung Gustav Adolf, som utnämnde
honom till rikskansler. Kanslerns egentliga uppgift var att
sköta underhandlingar med främmande makter, ett värv som
under Gustav Adolfs tid fick mycket större betydelse än
någonsin förr, ett värv som numera aldrig gav vila. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free