Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs bästa stöd - Axel Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ishinders skull. Emellertid bad han sin trogne hjälpare att
hava ett friskt och stadigt mod i alla vedervärdigheter och
icke ledas, tröttas eller uppgivas av det omak, som i dessa
besvärliga tider vankas, utan tänka, att vårt fäderneslands
majestät och Guds kyrka, som därutinnan vilar, väl värde
äro, att man besvärligheter, ja själva döden därföre lider; och
ju mera omöjligheter man övervinner, ju högre ros och ära
föder det av sig både i denna och tillkommande tider.»
Vad Axel Oxenstierna varit för sin konung visar bäst
dennes eget yttrande, att han hellre ville nedlägga kronan än
fortsätta att regera utan kanslerns hjälp. I december 1630
skriver han till Axel Oxenstierna, att han anser honom som
»ett instrument[1], mig av Gud givet, många tunga saker att
lykta»[2]. Axel Oxenstierna svarar: »Vad i min yttersta förmåga står, det lovar jag utan skrymtan, med underdånighet
och trohet göra, gärna uppoffrande mitt och de minas liv,
blod och allt, det människorna i denna världen kärt hava,
så att jag ansvara kan icke blott för samtid och eftervärld,
vilkas omdöme stundom kan bedragas, utan för all världens
domare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
