- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
73

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs bästa stöd - Axel Oxenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ishinders skull. Emellertid bad han sin trogne hjälpare att
hava ett friskt och stadigt mod i alla vedervärdigheter och
icke ledas, tröttas eller uppgivas av det omak, som i dessa
besvärliga tider vankas, utan tänka, att vårt fäderneslands
majestät och Guds kyrka, som därutinnan vilar, väl värde
äro, att man besvärligheter, ja själva döden därföre lider; och
ju mera omöjligheter man övervinner, ju högre ros och ära
föder det av sig både i denna och tillkommande tider.»

Vad Axel Oxenstierna varit för sin konung visar bäst
dennes eget yttrande, att han hellre ville nedlägga kronan än
fortsätta att regera utan kanslerns hjälp. I december 1630
skriver han till Axel Oxenstierna, att han anser honom som
»ett instrument[1], mig av Gud givet, många tunga saker att
lykta»[2]. Axel Oxenstierna svarar: »Vad i min yttersta förmåga står, det lovar jag utan skrymtan, med underdånighet
och trohet göra, gärna uppoffrande mitt och de minas liv,
blod och allt, det människorna i denna världen kärt hava,
så att jag ansvara kan icke blott för samtid och eftervärld,
vilkas omdöme stundom kan bedragas, utan för all världens
domare.»

*



Till sist ett par brev, som visa oss människan Axel
Oxenstierna. Det ena är skrivet till hans dotter Kristina vid
tiden för hennes bröllop med den store krigaren Gustav Horn
och lyder sålunda:

»Kära Dotter! Jag önskar dig av Gud all lycka, hälsa och
god välmåga. Såsom mig ingen ting i världen är kärare, än
att näst din moder dig och dina syskon må väl gå, alltså är
mig ock lett, att jag icke skall hava tillfälle att till din
hedersdag bevisa dig min faderliga kärlek och antvarda dig din
tillkommande man i händer. Men, Käre Dotter, min lägenhet
tillåter mig det intet, tvivlar likväl intet, att vad som jag
icke kan denna gång göra, det skall din moder så mycket
möjeligt är uppfylla med sin närvaro. Och skall jag icke
desto mindre välsigna dig och dem dig käre äro och med mine
välsignelser uppfylla edert hus, intet tvivlandes, att jag visst
varder bönhörd. Och vad som felar för min frånvaros skuld,
det skall jag, spar Gud livet, bättra vid första lägenhet och

[1] Redskap.
[2] Avsluta, fullborda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free