- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
135

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Slaget vid Breitenfeld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dubbelt så talrik, blir den var gång tillbakaslagen. Då
upplöser den sig i vild flykt.

Vid åsynen av sin vänstra flygels förbittrade kamp hade
Tilly ryckt med återstoden av hären ned mot sachsarne. De
granna krigarne uthärdade den första salvan, men vid den
andra »togo de kompanivis till fötters», för att använda Gustav
Adolfs ord. På flykten plundrade de både sin egen tross och
en del av den svenska. Kurfursten höll sig i spetsen för de
sina — under flykten. Efter två mils snabbritt stannade han
för att stärka sig med en mugg öl!

Men på Breitenfelds slagfält hade svenskarnes vänstra
flygel och center kämpat en förtvivlad kamp mot
övermakten. Genom sachsarnes flykt blev denna flygel blottad.
Skulle bundsförvanternas skräck smitta svenskarne? Nej, här
kände var man, att sviktade de nu, så skulle allt vara förlorat.
Kallblodig och säker som under en vanlig exercisövning utför
Gustav Horn här samma mästerliga manöver som förut Baner
på sin flygel. Med orubblig seghet mottaga hans fåtaliga
krigare fiendens våldsamma stötar. Men de äro för få, hela
rader falla, var man på sin post — skall fienden bryta sig
igenom luckorna i slaglinjen? Då kommer konungen i
fyrsprång ilande från högra flygeln, där han redan förvissat sig
om segern. Han ser en stor lucka i Horns led och
kommenderar fram Callenbachs rytteriavdelning, som står bakom.
»Hugg in, Callenbach, hugg in!» ropar konungen och pekar
på luckan, där fienden håller på att tränga igenom.
Callenbach faller i början av framryckningen, men ryttarne
fortsätta dock anfallet med obruten ordning och okuvligt mod.
»Försvaren er, gossar!» ropar konungen, i det han kastar om
sin häst. »Jag skall strax sända er hjälp.» Han skyndar själv
över till andra linjen och sänder därifrån samt från högra
flygeln en välbehövlig undsättning. Hjälpen kom ock, tack
vare de svenska avdelningarnas lättrörlighet, i rätt tid för
att möta den kringrännande fienden. Men ändå har Horn
blott 7,000 man. Och med dem uppehåller han 17,000 av de
trupper, som dittills ansetts för de bästa i världen. Det är
möjligt endast genom täta, dödsföraktande anfall.

Under tiden har Gustav Adolf med sin segrande högra
flygel ilat upp på höjden, tagit Tillys kanoner och riktar
dem nu mot hans egna fyrkanter. Då upplösa sig dessa i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free