- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
137

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Slaget vid Breitenfeld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flykt. Förgäves söker deras fältherre hejda dera. Han beder,
han hotar, han gråter av harm. Men folket lyder honom ej
mer. Den spanska krigskonstens tid är ute. Blott hans trogna
veteraner hålla stånd; med sönderskjutna lemmar kämpa
de, envar på sin anvisade post. De sluta en fyrkant kring
sin gamle anförare och lämna slagfältet med bibehållen
ordning.

Tilly inträffade natten efter slaget i Halle och lät en
därvarande fältskär förbinda sig. När Gustav Adolf själv, två
dagar därefter, kom till trakten av denna stad, lät han skicka
efter »barberaren» och förhöra honom. Denne berättade då,
enligt vad konungen själv skriver till Axel Oxenstierna,
att Tilly »haft tre skott, av vilka intetdera haver bitit
igenom». Därav hade det ryktet fått vidare spridning, att
han var »skottfri och fäst». Men i stället hade skotten
förorsakat »store svartblå tumores[1], dem barberaren säger
sig hava öppnat och förbundit». Till följd av dem hade
den gamle krigaren varit »mycket svag och vanmäktig».

Dagen efter slaget ryckte svenskarne in i fiendens läger och
togo ett ofantligt byte av dyrbarheter, som hopats under
många år av plundring.

Det var på kavalleriet, vilket bildade flyglarna, som
avgörandet efter vanligheten i denna tids fältslag hade berott.
Infanteriet brukade dela kavalleriets öde. Artilleriets
betydelse låg ännu blott i att inleda striden och sedan förstärka
infanteriets försvarskraft.

Gustav Adolf hade visat sig kunna mitt i stridens hetta
bibehålla ledningen av härmassorna, visserligen alls ej i samma
grad som nutida fältherrar, men på ett för den tiden
epokgörande sätt. Annars brukade nämligen slaget förlöpa så, att
i och med det att arméerna drabbade ihop, »avbrann striden
som ett fyrverkeri», och fältherren hade ingen möjlighet
längre att leda det hela.

*     *
*



Vid hovet i Wien rådde en gränslös förvirring, ja
sannskyldig förtvivlan efter budskapet att katolikerna blivit

[1] Tumörer, bölder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free