- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
178

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt land blir en stormakt - Den sjätte november

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högljutt att bli förda mot fienden igen. Hertig Bernhard
tog överbefälet och överlämnade åt Stålhandske att anföra
högra flygeln. »Svenskar, finnar, tyskar!» ropade han, »vår
frihets försvarare är död! För mig har livet intet värde
mera, om jag icke får utkräva hämnd. Välan, var och en,
som vill visa, att han haft konungen kär, framåt för att
hämnas hans död!» Och framåt bröt hela svenska linjen.
Nu var den oemotståndlig. Maken till det raseri, varmed
man nu drabbade samman, hade icke ens Wallenstein
upplevat — vi ha hans egna ord därpå. Den unge Silvio
Piccolomini skriver om sitt regemente: »I sanning kunna vi tacka
Gud och den heliga jungfrun, att vi ej alla blevo på
valplatsen.» Till slut fick Wallenstein uppleva, att hela
skvadroner av hans rytteri grepos av panisk förskräckelse och
kastade sig på flykten under ropet »Vi känna konungen av
Sverige; han är värst mot slutet av dagen!»

Men plötsligt höres från den kejserliga sidan ett annat
rop, ett jubelrop: »Pappenheim är här!» Själv hade han
med rytteriet inträffat på slagfältet i början av striden, men
nu först har hans fotfolk hunnit fram. Han har överallt
sökt sin konungslige motståndare för att med honom kämpa
på liv och död. Nu stormar han fram mot svenskarnes
högra flygel, som är utmattad av striden, och tvingar den
att vika tillbaka över graven. Därigenom råkar Nils Brahe
med fotfolket i den största fara. Han själv blir dödligt sårad,
och hans regementen lida fruktansvärd manspillan. De
berömda gula, blå och gröna brigaderna försvara in i
döden den plats, som deras krigare intagit; och av sex man
ligga till slut fem döda eller sårade. Men även på motsidan
är manfallet väldigt. Pappenheim själv faller dödligt sårad,
som det säges, för ett pistolskott från Stålhandske. Men
nöjd utandas han sin sista suck, sedan han fått visshet, att
hans störste motståndare stupat.

Vid budskapet om Pappenheims fall fly hans ryttare.
Skräckslagna kasta de ifrån sig sina vapen under ropet
»Pappenheim är död; allt är förlorat!» Ingen av de andra
officerarne förmår hejda dem.

Emellertid inträdde i detsamma ett uppehåll i striden,
ty täta dimmor lägrade sig åter över fältet och skymde bort
de bägge arméerna för varandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free