- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
180

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

VÅRT I-AND BLIR EN STORMAKT.

Kort därpå bröt emellertid solen åter fram genom
dimman. Till sin häpnad fick Wallenstein se svenska hären ännu
en gång rycka an i slutna led liksom vid slagets början. Den
andra linjen under Knyphausen högg in just i rätta
ögonblicket och fyllde de luckor, som under den heta kampen
uppstått i första linjen. Man hörde trötta soldater ropa till
varandra: »Kamrat, skola vi ännu en gång däran?» Man
lovade varandra att segra eller dö. "Vid aftonens inbrott
bröto svenskarne ännu en gång över landsvägen, togo åter
de fientliga kanonerna och trängde oemotståndligt fram.
Wallensteins soldater veko undan. Han såg själv, att de
voro så utmattade, att de ej skulle kunna hålla sin ställning,
och för första gången måste den fruktansvärde giva tecken
till återtåg.

Svenskarne voro herrar över slagfältet, där mer än en
tredjedel av de stridande lågo fallna; men mörkret och
utmattningen hindrade dem från att förfölja och göra segern
fullständig genom att skingra och nedhugga fienderna.

En påtaglig frukt av svenskarnes seger var emellertid,
att Wallenstein tvangs att utrymma Sachsen och draga sig
till Böhmen för att icke bli avskuren från de kejserliga
arvländerna och lämna dem blottställda. I Prag lät han
avrätta flere officerare och menige, som begått fel eller gjort
sig skyldiga till feghet under slaget vid Liitzen. Två
regementen upplöstes, emedan de icke gjort sin plikt och
förlorat sina standar. Men till de tappraste utdelades
belöningar. Den stolte krigarhövdingen, som fordom kunnat
stampa fram arméer ur jorden, kände sig emellertid nu för
svag för att fortsätta fälttåget. »Alltså har denne segerrike
furste segrat i döden», skriver engelsmannen överste Georg
Fleetwood, som gått i svensk tjänst. Men han tillägger:
»Hade det behagat Gud att låta vår konung, den ypperste
fältherre i världen, överleva denna dag, så är jag övertygad
att han skulle ha gjort slut på alla strider i Tyskland. Men

nu vet Gud, hur det skall gå», säger han till sist.

*



Efter stridens slut fann man på slagfältet hjältekonungens
blodiga lik, utplundrat, vanställt av nio sår och jämmerligen
söndertrampat av hästar. Det gula älghudskyller han burit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 14:16:43 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free