- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
200

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring den slagne hjälten - En otröstlig änka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Endast med stor svårighet lyckades omsider de i Wolgast
närvarande riksråden förmå änkedrottningen att avstå från
hennes sällsamma förslag med den »obäkeliga» kistan samt
medge, att den döde i enlighet med sin egen önskan lades i
en tennkista av vanlig storlek.

Mycket bekymmer bereddes riksråden även genom
svårigheten att på ett anständigt sätt »traktera» alla de tyska
småfurstar med sändebud, som strömmade till från när och
fjärran. Ibland kom ett helt furstehov »med hela fruntimbret»
och hade kanske, som kurfursten av Brandenburg,
pretentioner på att få sig »ett gott rus». Man måste tillgripa »salig
konungens klenoder» för att kunna ge gästerna sådana
avskedsgåvor, som ansågos värdiga Sveriges krona. Men till
att kläda betjäningen i sorgdräkt saknades tillgångar, vilket
»gav ett slätt anseende inför gästerna».

Döm då om rådsherrarnes bryderi, när de fingo veta, att
Maria Eleonora på egen hand tagit sig för att inbjuda
ytterligare en hel del furstliga personer att hedra det kungliga
likets avfärd! De klarade sig endast genom en krigslist. Man
lagade nämligen så, att drottningens brev »något
långsamliga gingo och framkomma skulle».

På det fartyg, som förde makens stoft över till Sverige,
befann sig Maria Eleonora ombord, och lika oskiljaktig var
hon från den döde under det år, då liket stod på Nyköpings
slott. Här återkom hon till sina idéer, att maken icke skulle
få begravas under hennes livstid, och det besynnerliga
förslaget blev föremål för diskussion i rådet, där det
naturligtvis mötte bestämt motstånd. Johan Skytte fann det absurt
och stridande mot budet »Du skall icke dräpa!» — »Hennes
Maj:t tänker då alltid på att dö och förkorta sin livstid»,
sade han vid tanken på hennes lidelsefulla, oberäkneliga
natur. Och Klas Fleming, den sedermera så berömde
amiralen, utbrast: »Mången skall ock tänka, det Hans K. Maj:t
intet vore död.» Emellertid beslöt rådet gå änkedrottningen
så mycket till mötes som att uppskjuta begravningen till
februari månad följande år men hittade samtidigt på att
skicka biskopen i Linköping till henne för att försöka intala
henne förstånd. Han lyckades genom anförande av
bibelspråk småningom driva henne »så vitt, att om Hennes Maj:t
finge hava liket 1¼ år obegravet». Ja slutligen tycktes han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free