- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
239

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Emellertid gick det trögt med att skaffa nybyggare till
det hedniska landet där långt borta på andra sidan oceanen.
Då måste regeringen tillgripa tvångsåtgärder. Den
utfärdade befallning till en del landshövdingar att gripa sådana
gifta knektar, som »antingen rymt eller eljest igenom något
förseende deras liv förverkat hava», och sända dem jämte
hustru och barn till Nya Sverige. Regeringen väntade sig
emellertid icke någon större glädje bland de anhöriga till
dem, som på detta sätt benådades, tvärtom. Man ansåg
sig ha att motse »stor gråt och kvidan hos omberörde
personers hustru och barn, helst dem, som till deras mäns brott
sig oskyldige befinna». Därför borde landshövdingarne
gå försiktigt till väga och försöka »med fog och gott manér
dem till denna resa övertala, så att Oss därav icke något
nytt buller och upplopp där i landsändan uppstå må».

Ett betecknande fall är följande med »en ung ryttare»,
som »sig understått att instiga uti kronans trädgård vid
Värnhems kloster och där fördärvat och nederhuggit sex
stycken aplar och tvenne körsbärsträd». Då landshövdingen
i Skaraborgs län förfrågade sig hos regeringen, hur han skulle
med brottslingen förfara, fick han det svaret: »Alldenstund
vi befinne det vara ett mycket större och grovare tjuveri,
än om han hade sig inbrutit uti någon mans kistor eller annan
egendom och där någre håvor utstulit, ty är Vår nådige
vilja och befallning, att I honom utan uppehåll tingföra
låten.» Sedan skulle han dömas efter arten av sitt brott,
alltså till hängning. Men sedan domen avkunnats, ägde
landshövdingen låta honom välja mellan detta straff och
att med hustru och barn flytta över till Nya Sverige.
»Vill han detta intet», heter det i regeringens skrivelse,
»mågen I honom efter förtjänst hänga låta.»

Förutom till förrymda knektar satte vederbörande sitt
hopp till sådana finnar i mellersta Sveriges skogsbygder,
som saknade egen bostad, s. k. »driftfinnar». Dem borde
landshövdingarne »låta förstå, att där — i Nya Sverige —
är ett kosteligit och fruktbart land, väl beväxt med allehanda
sköne och nyttige skogar, och stor myckenhet på allehanda
djur, där de sig rikeligen skola kunna nära».

Godvilligt lyckades dock åtminstone icke landshövdingen
över Värmland och Dal övertala de kringströvande finnarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free