- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
247

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fartyg, skulle mottaga denna betydande tillökning av
landsmän.


*     *
*



Svenskarnes förhållande till indianerna förtjänar sitt
särskilda kapitel. Den förut citerade svenske guvernören fäller
det omdömet om rödskinnen, att »de äro långe, starke,
välvoxne karlar, illsnedige[1] och kloke, uti deras handel falske,
harmgiruge, långvreckne[2] och snare, kunna väl arbeta med
yxa och kniv, fege och fruktsamme,[3] goda skyttar med deras
bågar och pilar, gå nakne, brunaktige med svarta ögon och
hår, riva ut skägget, veta av Gud intet utan tjäna satan».

Men de flesta svenska omdömena om indianerna i dessa
trakter gå i vida gynnsammare riktning. Den svenske
prästmannen Björck,[4] som efter en sjuttonårig verksamhet bland
sina landsmän i Amerika kom hem år 1714, berömmer
»hedningarne eller villman»[5] därför att »ibland dem höras sällan
av några grova synder, som mord, tjuveri, obarmhärtighet,
eder och svordom, trolldom». På senare tid hade dock
dryckenskap inkommit bland dem »förmedels starke drycker,
särdeles ett slag, kallat rom, mycket ditfört av de engelska.
Och då de äro blevne druckne, råka träta eller slåss, så
tillskriva de det allt drycken och ursäkta sig; och därpå äro
de genast andra dagen efter så försonlige och kärlige som
förr.» Ja de hade lärt sig bliva så försiktiga, att de vid sina
dryckeslag »förordnade vissa vildar till vaktare, som den
dagen ingenting skulle dricka utan hava uppseende på de
andra i laget, att de ingalunda skulle träta eller slåss. Ty
togo de ur vägen allt vasst och skarpt.»

Om deras religion förtäljer samme prästman, »att de tro
på två gudar, en god och en ond. Den onda offra de, att han
ej må göra dem något ont. ’Ty den gode’, säja de, ’kan aldrig
annat göra än gott — ty behöva vi ej bedja honom därom.’»

»Indianerna äro», säger Björck vidare, »ganska kärlige och
redobogne emot dem de en gång hava fattat kärlek före.
Äro mäkta kunnoge på allahanda örter och rötter, som där

[1] Illistiga.
[2] Långsinta.

[3] Rädda av sig.

[4] Se sid. 252.

[5] Vildmannen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free