- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
279

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Samfärdseln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anlände vid den tiden på dygnet. Han fann sig nödsakad att
anhålla om Kungl. Maj:ts beskydd mot »elaka människor,
de där ridit in på posthuset med spänt gevär, spjärnandes på
dörrarna, och många försmädelige injurier[1] utkastat, för det
de icke så hastigt om nattetid fått ut brev, varigenom min
fattiga hustru sin timmeliga hälsa tillsatt och jag på dess
restitution[2] all min välfärd använt».


*



I spetsen för rikets postverk ställdes postmästaren i
Stockholm. Förste innehavaren av denna befattning hette Anders
Wechel. Efter hans död fick änkan övertaga värvet som
svensk »postmästarinna». Man kan dock tvivla på
»Wechelskans» lämplighet för kallet, då man får höra, att hon
förut varit »tjänstepiga» hos svenske residenten i
Hamburg. Emellertid ställde regeringen vid hennes sida en
adelsman från Ingermanland att gå henne tillhanda med råd
och dåd.

Under postmästaren i Stockholm förordnades en
postförvaltare i varje stad med skyldighet att mottaga och avsända
alla brev mot en avgift av två öre för vartdera.
Befattningarna som postförvaltare voro emellertid allt annat än
ekonomiskt lockande och därför ej så lätta att få beklädda med
dugligt folk. Så får postförvaltaren i Uppsala av Wechels
närmaste efterträdare det snygga betyget, att han var »ein Idiot
und Trunkenbolt, von Profession ein Brandweinsbrenner».[3]
Och postmästaren i Viborg skildras av vederbörande
landshövding såsom »försumlig och till fylleri begiven». En av
hans förmän betecknade honom också som »en stor
fyllehunder».

Postförvaltarnes titel ändrades senare till postmästare,
och postmästaren i Stockholm blev postdirektör. För en
längre tid framåt blev det regel, att postmästarnes
änkor fingo behålla sin mans befattning; och efter någon tid
lyckades de i regel genom nytt gifte sörja för

[1] Förnärmelser.
[2] Återställande.
[3] En idiot och fyllbult, till yrket brännvinsbrännnre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free