Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - En storman i andens värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En kvinna hade fått barn med sin broder och mördat
avkomman. Hon blev halshuggen och både hon och barnet
sedan brända å bål.
En annan ohygglig bild ur livet ger oss ett protokoll från
1643, som berättar om en murmästare i trakten av Köping,
vilken våldtagit sin tolvåriga styvdotter med hot att slå
ihjäl henne, om hon icke fogade sig efter hans onaturliga
lustar. Styvfadern blev avrättad, men beträffande flickan
löd hovrättens dom, att »modern själv skulle slita ris på
henne». Om resultatet därav heter det i domkapitlets
protokoll, att »dottren är därav fånot vorden». Men icke nog
därmed: nu kom det kyrkliga straffet, som bestod i att den
stackars flickan måste stå i vapenhuset, därför att hon icke
talat om styvfaderns brott för sin moder.
Om en »kona» i Hedemora berättar protokollet, att hon
»haver klätt sig i manfolkskläder och låtet sig leja för en
soldat». Hon skulle först »stå en god tid i vapenhuset» och
sedan rannsakas inför domkapitlet.
Vad meningen var med denna förklädnad får man veta i
protokollet ett år senare, vilket upplyser, att hon nu fått ett
oäkta barn med en soldat. Då blev det »ris i handen och bara
axlar».
En annan »horkona», som inte kunde sin katekes, fick
stå i vapenhuset hela sommaren, tills hon lärt sig den jämte
Luthers förklaring.
Skam till sägandes hade hon en kamrat i sin okunnighet
i själva kyrkoherden i Västra Skedvi, som beslogs med att
inte heller kunna sin katekes och följaktligen var, som man
kan förstå, »ganska svag uti sina predikningar». Han blev
därför ålagd att »hålla en komminister, giva honom kost,
skor, skjortor och några tunnor säd». Därtill skulle
komministern åtnjuta klockarlönen.
Några år senare klagade samme prästman på sin gifta
styvdotter, att hon »kallade honom en gammal skälm och
bövel, rev upp hans kläder otillbörligen, kallade sin moder
icke sin utan en djävuls moder, spottade sin styvfader i
ögonen». Och dotterns man var inte bättre. Han »slog sin
sväremoder vid ögat, så att hon försvimmade och föll på
golvet». Han hedrade sig också genom att han »tog hästegödsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
