Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tvenne livsöden från vår äldre stormaktstid
- Agneta Horns leverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek, som den förra min fästeman hade mot mig, kunde
jag inte heller längre dölja för honom, utan lät honom
övertala mig så vida, att jag ock älska’ honom igen.
Anno 1647 den 20 februari förlovade jag mig med honom
i Stockholm hemligen, så att ingen visste därav, i min
mormors hus i vår lilla kammar. Gud låte det vara skett i en god
och lyckelig stund!
Då lova’ vi varannan, att ingen människa skulle skilja
oss åt utan den grymma och obarmhärtiga döden, som ingen
kärlek eller något aktar utan skiljer alla käre vänner åt.»
*
Efter bröllopet fick Agneta, liksom en gång hennes
moder, följa sin make till krigshären i Tyskland, ty hon kunde
icke uthärda att vara skild från honom. Sjöresan var
stormig och ansträngande, och sedan var det att skaka fram
på »bonnevagnar». — »Men», skriver den unga frun, »så akta’
jag allt det inte annat utan för lek, allenast jag fick vara hos
min hjärtans allra käraste man och han satt på vagnen hos
mig.
Och när han fråga’ mig, om det icke vore bättre till att
sitta i mormors hus i den lilla kammaren än så här åka på
bonnevagnar, då svarade jag honom, att det behaga’ mig
mycket bättre till att vara så här hos honom. Och om det
än vore tre gånger värre och jag bara, så länge jag levde,
finge vara hos honom, så tycktes mig, att allt det jag
därföre stod ut, det var mig allt lek och goda dagar.»
Men mycket fick krigarens maka pröva på av lägerlivets
vedermödor. Det hände, att hon måste störta upp mitt i
natten för att rädda livet vid ett fientligt överfall. En gång
berättar hon: »Jag hade inte fått sova på tre nätter, och om
dagen hade jag suttit och stött mig i vagnen, så att när jag
kom fram om natten, var jag så trött, att min man måtte
bära mig in ur vagnen, och jag orka’ inte gå till bords om
aftonen utan lade mig strax att sova intill klockan 11 om
andra dagen.»
Med samma varma tillgivenhet följde hon åtta år senare
sin make i Karl X:s polska krig. Hon delade med honom
de oerhörda ansträngningarna och de många farliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0353.html
